Hit kan du vända dig om du behöver hjälp

Mind Självmordslinjen  nås på telefon 90101 eller via chatt på   mind.se . Öppet dygnet runt.

Nationella hjälplinjen: Erbjuder kris- och stödsamtal anonymt och kostnadsfritt via telefon, 020-22 00 60, 13.00-22.00 alla dagar.

Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80, alla dagar 21.00-06.00.

Svenska kyrkan: Svenska kyrkan har jourhavande präster man kan prata med alla dagar mellan 21.00 och 06.00. Ring 112 och be om att bli kopplad.

På Suicide zero finns mer information om vart du kan vända dig om du vill ha hjälp.

 

Det är lördag kväll och jag är på väg till jobbet. På vägen möter jag allt från festfolk till pensionärer och motionärer. Jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är någon av dem som kommer att ringa till oss ikväll. I köket på Mind möter jag Caroline som jag ska jobba natt med, vi fixar te och gör oss redo.

Det är vår första lördagsnatt på Mind och trycket väntas bli stort. Caroline börjar med chatten och jag med telefonen. Det dröjer till klockan 03:00 innan tempot börjar avta något, då har telefonen gått varm och flera chattar varit igång samtidigt utan avbrott. Det visar sig också att vi kommer ha fullt upp även resten av natten.

► LÄS MER: "Ta inte livet av dig – det blir bättre"

Ända sedan jag var liten har jag fått lära mig att man inte lägger sig i. Givetvis i all välmening. Detta förbryllar mig dock väldigt mycket… Tanken att "låta folk vara". Ett brutet ben eller en hjärnblödning, hur vore det om vi sa att vi låter det vara?

En man som ringer oss i natten berättar att han har ringt oss förut och påpekar hur värdefullt det är att vi finns och vågar prata om självmord och självmordstankar. Hur betydelsefullt det är för honom att vi vågar prata om det som han annars upplever väcker rädsla och oförståelse.

Vad är det vi är så rädda för? Jag har i många år jobbat med just det – att våga fråga både mig själv och andra hur vi innerst inne mår. Om man aldrig vågar ställa frågan är det ju inte heller så lätt att veta.

Så hur gör vi då? Hur börjar man prata om det som är svårt och ovant att prata om?

► LÄS MER: "Vänd inte ryggen åt unga med ångest när de ber om hjälp"

Det finns givetvis ingen mall. Här följer dock några viktiga punkter som vi har reflekterat över under natten:

• Var äkta och ärlig. En spelad omtanke kan lätt få motsatt effekt hos den som behöver någon som lyssnar.

• Våga lita på ditt eget omdöme och magkänsla. Eventuellt kräver den obekväma frågor eller beslut.

• Varje samtal och människa är unik, så försök göra dig av med förutfattade meningar och håll dig öppen i varje nytt möte.

• Våga vara människa, det är okej att göra misstag, säga ”fel saker”, inte veta vad man ska säga eller känna sig hjälplös. Medmänniska är vår enda uppgift att vara.

• Våga vara i kontakt med dina egna känslor när du möter en annan människa. Det underlättar möjligheten att skapa kontakt/relation och igenkänning.

• Våga prata om det som känns jobbigt och obekvämt. Det jobbiga som göms i det fördolda är sällan lika läskigt när det kommer fram i ljuset.

• Visa respekt och ta personers upplevelser och känslor på allvar. Det är viktigt att möta personen där den är för att kunna komma vidare.

• Många har svårt att veta vad de vill och behöver. Försök att inte forcera fram något, utan låt saker få komma upp i sin egen takt. Du behöver inte ha alla svaren.

• Ge utrymme för tystnad. Tystnaden kan vara nog så talande och betydelsefull.

Våga prata om det som skrämmer!

Maria Ljungström och Caroline Edgren

Volontärer Självmordslinjen