Anders Westgårdh

Arbetade tidigare som journalist, bland annat som kolumnist i Aftonbladet.

Jobbar i dag som fristående skribent och konsult inom kommunikation och PR.

Innan vi försätter hela samhället i fritt fall finns det en fråga som måste ställas, eftersom den är avgörande för både vår framtida välfärd och moraliska utveckling.

Har vi verkligen råd att inte ta emot fler flyktingar?

► LÄS MER: "Vi är inte ens i närheten av gränsen för hur många vi kan ta emot"

De senaste veckornas handbromssladd i svensk politik liknar ingenting vi tidigare upplevt. Efter åratal av metodiskt bankande med järnrören lyckades SD spräcka fasaden och få både regering och de flesta övriga partier att sjunga med i den marschtaktfasta refrängen: ”Vi har inte råd, vi har inte råd!” Det svarta hålet vidgades så hastigt att det svindlar för ögonen. Sverige valde den breda vägen, vevade upp rutorna, fällde in backspeglarna och kör nu med mörkast möjliga solglasögon.

Den solidaritetens eufori som präglade september och halva oktober har förbytts i sin raka motsats. Panikslagna politiker drog i nödbromsen. Mantrat blev till en nationalsång. Vi har inte råd att ta emot fler flyktingar.

Jag kan absolut se alla praktiska, logistiska och ekonomiska skäl till att ”reglera invandringen”. Vår beredskap var inte god. Många kommuner drar ett enormt lass medan andra ligger på rygg och äter praliner. Många enskilda gör fantastiska insatser, men allt fler blir alltmer ogenerade i sitt ointresse och sitt hånflinande förakt. Men faktum är att ingen längre ens behöver vara sverigedemokrat, eftersom partiprogrammets kärna nu dikterar hela landets politiska riktning. Hur kunde det gå så fort att ömsa skinn?

► LÄS MER: Här är de europeiska länder som vill vägra ta emot flyktingar

Enligt FN:s flyktingkommissariat är nära 60 miljoner människor på flykt i världen. Nej, vänta – det var i januari 2015. Idag är det sannolikt ännu fler. Hälften av dem är barn, inte alls olika treåringen på den turkiska sandstranden.

Snart ska vi få pusta ut och umgås med familj och vänner utan att ha andan i halsen. God mat ska vi äta. Det ska drickas. Värmen är påslagen, ljusen brinner. Det är frid på jorden i vår lilla enklav av mänsklig värme. Kanske kunde vi ägna en stund åt att fundera på den ursprungliga frågan: Har vi verkligen råd att inte ta emot fler flyktingar?

Jag är naturligtvis både naiv och PK och mitt i åsiktskorridoren, men jag har faktiskt svårt att se hur det ska gå till? Av både välfärdspolitiska, humanistiska och själsliga skäl.

► LÄS MER: "Höj biståndet kraftigt – för alla flyktingars bästa"

1. Alla som kan räkna och tänka vet att vårt vackra lands fortsatta välstånd förutsätter fler skattebetalare, fler arbetare i välfärdssektorn, fler händer och fötter. Vi behöver mer arbetskraft från länder utanför Europa, annars spricker kalkylen. Vem ska vårda Jimmie Åkesson när han ligger och demensdreglar?

2. Sverige har en stark tradition av humanism och omhändertagande, från finska vinterkriget till kollapsen på Balkan. Det är en skam att ledande politiker från etablerade vettiga partier nu viker ner sig för en talkör, i stället för att våga stå upp för en öppen och human migrationspolitik.

3. För det tredje: jag orkar inte ens tänka på den mänskliga monotoni som blir resultatet av den stängda vägens politik. Vi har fortfarande chansen att bli en dynamisk smältdegel. Det är inte enkelt, inte problemfritt, inte billigt. Men det går. Politik är att vilja.

Anders Westgårdh