"Du gamla du fria"

Håkan Hellström

(Woah Dad, 2016)

Betyg: 4 

Håkans bästa – enligt kritikerna

Håkans fem bästa skivor, enligt snittbetygen från sajten kritiker.se som samlar recensioner från tidningar och musiksajter.

”Känn ingen sorg för mig Göteborg”

2000. 

Snittbetyg: 4,7.

Debuten. Håkan Hellström svidade på sig en sjömanskostym och skrev för alltid in sig i den svenska musikhistorien.


”Det är så jag säger det”

2002. 

Snittbetyg: 4,5.

Den sambainfluerade uppföljaren med ”Kom igen Lena!” som största hit. Delvis inspelad i Rio de Janeiro.

”2 steg från paradise”

2010. 

Snittbetyg: 4,4.

Aftonbladets Markus Larsson gav skivan fyra plus
– men ändrade sig och skrev efter en månad en ny recension där han bad om ursäkt och satte högsta betyg. ”Rätt ska vara rätt”.

”Det kommer aldrig va över för mig”

2013. 

Snittbetyg: 4,2.

Gav upphov till en märklig kulturdebatt. Får man framställa sig själv som en underdog i sina låttexter trots att man är en 40-årig framgångsrik musiker? Det tyckte inte
Expressens Jens Liljestrand.

”För sent för Edelweiss”

2008. 

Snittbetyg: 4,1.

Beskrevs som ett avsteg från indiepopen till ett skramligare och mörkare sound.  Innehåller bland annat ”Tro och tvivel” och ”Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din”.

Håkan Hellström har växlat upp sedan han släppte ”Det kommer aldrig va över för mig” 2013. 

I och med de två monsterspelningarna på Ullevi i somras och den kommande vinterns besök i olika hockeylador runt om i landet behöver Håkan låtar som klarar att fylla ut arena­kostymen ordentligt. 

Skönt nog är inte alla spår lika mycket ”knyta näven i luften och stampa foten i marken-arenarock” som ”Din tid kommer” men visst finns här gott om låtar som kommer att göra sig utmärkt i landets största konsertlokaler.

”I sprickorna kommer ljuset in” (de som klagar på att Håkan lånar av andra artister lär väl gå i taket av den här Leonard Cohen-blinkningen) är skönt svängig med en pumpande akustisk gitarr. Även synthrockiga ”Pärlor” och melankoliska ”Elefanten & Sparven” är välsnidade låtar.

Bäst är ”Öppen genom hela natten”. Storbandsrock med piano, stråkar och ett stadigt trumkomp. Den här skivans ”Tro och tvivel”. 

Mest intressant är däremot ”Hoppas att det ska gå bra för de yngre också” där Håkan har plockat ut intervjuklipp från den klassiska dokumentären ”Den inre hamnen” från 1988. Citaten från gubbarna i hamnen ligger på en otroligt snygg musikbakgrund som doftar 80-talsrock och det hela blir ett ljudexperiment som dryper av Göteborg och arbetarklass. 

Några tråkiga spår drar ner skivan, och framför allt är det de lugnare låtarna som är svagast. Det här är Håkans rockplatta och det är i rocken han gör sig som bäst just nu.