I musikvideon till ”Unbreak My Heart” med Toni Braxton från 1996 står Toni gråtandes i duschen med handduken runt kroppen (lite märkligt, vem duschar med handduk på?) och tänker tillbaka på sin vackra vältränade man som dött i en motorcykelolycka i början av videon. Jag såg videon på ZTV och den gjorde så starkt intryck på mig att jag, sex år gammal klev in i skivbutiken och inhandlade min allra första CD-skiva – Toni Braxtons album ”Secrets” för mina sparade veckopengar.

Tio år senare hade jag fått upp intresset för elektronisk musik. Jag satt och lyssnade på P3 Dans på radion och skrev ner låttitlarna för att sedan leta upp dem bland mp3-bloggar. Tillåt mig färdas ytterligare tio år i tiden, till nutiden. En tid där varken ZTV eller P3 Dans finns kvar. Hur hittar vi ny musik? Har det blivit svårare? Tvärtom. Musikletandet har fått en ny vän och det är algoritmen. Algoritmen är en vän som alltid finns där för dig och är en god lyssnare. Algoritmen vet vilken låt du lade till i din Spotify-spellista igår, vilken remix du favoritmarkerade på Soundcloud i morse och vilken musikvideo du vill se på Youtube härnäst. Så, vad händer med vårt musiklyssnande när vi får det serverat av vår dator? Om algoritmen får bestämma så kommer vi oundvikligen delas upp i olika världar.

Jag vet att många Avicii-fans existerar men jag ser dem aldrig. För i min värld, det vill säga i mina feeds, så lyssnar folk på progressiv techno. Vi befinner oss i ”musikaliska filterbubblor” som bidrar till en polarisering av vår musiksmak. Och när du väl är inne i bubblan är det bäst att stanna där! Det räckte med att jag googlade Kygo en gång och nu tjatar hela internet på mig att jag gillar tropical house. Bli inte missförstådd av algoritmen, för då kan den snabbt förvandlas till din ovän…

►LÄS MER: Lyssna på Cleas låtlista