Det fanns för få ställen att dansa på, så han startade en egen dansförening. Sociologistudenten Einar Stensson frälser Stockholms studenter med moves från det glada 30-talet.
– Det är en självförtroendeboost när ett projekt blir till något större än du själv.

 
Einar Stensson är som tagen ur en swingklubb i Harlem. Med kepsen käckt på svaj berättar han om hur dansintresset tog sin början.
– Jag skulle gå på dejt och vi var båda nervösa. Jag tog med henne på en prova på-kurs i Lindy Hop för att avdramatisera det hela. Dessutom var det förstås en bra ursäkt att få ta lite grann på varandra, säger han med ett skratt.
 
Hur det gick med kärleken till flickan förtäljer inte historien, men kärleken till dansen bestod. Idén att starta en dansförening för studenter föddes när han själv ombads hålla en prova på-kurs under en pubkväll på Kåren.
– Folk blev så peppade att jag fick frågan om jag ville starta en swingförening. Människor verkar ha ett behov att dansa, det gäller bara att ge dem chansen. 

I dag har föreningen drygt 70 medlemmar.
– Det är fantastiskt. Föreningen har sprungit ifrån mig och mynnat ut i massor av nya engagemang. 

Arbetsgivare tittar ofta just på om du har engagerat dig i något vid sidan av studierna och Einar Stensson tror sig veta varför.
– Arbete gynnar annat arbete. Genom att engagera dig och driva olika projekt lär du dig att var produktiv under tidspress. Dessutom får du bra disciplin som smittar av sig på studierna.

Han tycker också att det säger en del om hur du är som person.
– Jag brukar säga att det finns två typer av människor, de som konsumerar och de som arrangerar. Är du en sådan som går på konsert eller den som anordnar konserten?

Att vara driven är förstås ett plus i kanten när man söker jobb, men att vara delaktig ger dig mer än bara ett snyggt cv. 
– Vi människor behöver varandra. Det ger en adrenalinkick att skapa något tillsammans med andra.