Hon är storviltsjägare som fångar tjuvskyttar, författare till flera böcker och numera även tv-profil och igenkänd bland svenska folket. I över 20 år har Natasha Illum Berg bott i Tanzania där hon jobbat, gjort karriär och skaffat sig familj långt från det trygga Svensson-livet.

Natasha Illum Berg bor sedan 20 år tillbaka utanför staden Arusha i norra Tanzania, inte långt från Kilimanjaros fot. Det är långt borta från godset i Blekinge där hon växte upp under 70- och 80-talet.
– Tanzania är mitt hem, det är här jag har bott längre än någon annanstans. Nu har jag också en man och en liten dotter här, berättar hon över en raspig telefonlinje.

Natur och djurintresset kom sig naturligt för Natasha. Hon växte upp på ett jaktdrivet gods och hennes farfar, Bengt Berg, var den tidens största naturfotograf. 
– Det är ju inte bara jakt jag håller på med, snarare naturbevaring. Godset i Blekinge var jaktdrivet men också ett naturreservat. Farfar har exempelvis räddat havsörnen och kungsörnen i Sverige. Nu för tiden använder jag pennan för att belysa problemen. Jakt i Tanzania innebär till stor del att fånga tjuvskyttar som illegalt skjuter av utrotningshotade arter.

Vilka djur skjuter du? 
– Jag skjuter djur som har blivit så gamla att de inte längre kan producera och bidra. Det ger mig en inkomst som gör att jag kan se om mitt område och värna det, jag skapar ett värde för att skydda området. Det är en viktig del i ett naturreservat.

Natasha har alltid haft en längtan efter äventyr. Hon växte upp i naturen och för henne blev den en självklar del av livet.
– Jag visste redan när jag var liten att det var två saker jag ville: Skriva och ha ett äventyrligt liv. Jag vill kyssas med världen helt enkelt. När jag slutade skolan kastade jag mig ut i det okända och åkte till Sydafrika och arbetade på en viltfarm i ett år. Det gav mig blodad tand och var en av anledningarna till att jag gör det jag gör idag.

Hon utvecklar sitt resonemang:
– 1988 bestämde jag mig. Om man inte är rädd för att leva av bönor och ris är det bara att köra. Jag tog enbart kost och logi som betalning och fick äventyr i gengäld. Det är inte svårare än så. Hur villig är du är att ta i hårt för ingenting? 

Efter året i Sydafrika flyttade Natasha tillbaka till Skandinavien för att plugga, men det visade sig bara vara spilld tid.
– Jag visste att jag ville bli professionell­ jägare, men inte i Sydafrika. Jag hade insett att där var det för tamt och mesigt. Jag ville åka till ett spännande land och hade hört om en kille som skulle till Tanzania och spela in en film i ett jaktområde. Han hade varit hos oss i Blekinge och gjort en dokumentär. När han skulle tillbaka till Tanzania arrangerade jag ett ”hemligt” möte med honom på en tågstation i Köpenhamn.

I Tanzania fanns det en professionell­ jägare som var bekant med killen som Natasha nu i smyg träffade på perrongen. Hon bad ­honom hälsa att hon var beredd att jobba där gratis, bara hon fick komma ner.
– Jag vill bara ha kost och logi och få skjuta en buffel. Sedan kom beskedet, ”packa dina väskor för du får jobba här gratis i ett år”. För mina absolut sista pengar tog jag min mamma på lunch och sa att jag tänkte åka till Tanzania och att jag inte tänkte flytta tillbaka igen.  Jag bjöd på ostron. Det kom en liten tår, men så släppte hon iväg mig. 

Natasha packade sina väskor och flyttade aldrig tillbaka till Sverige igen. 
– Man kan inte spilla livet, det är för kort. Man får ge vad man har. Livet är inte för de som tvekar.

När Natasha kom ner till Tanzania gick hon som lärling hos olika jägare i ett par år. När hon var redo gjorde hon själv ett test för att bli licenserad professionell jägare 
Jag fick ett brev där det stod att jag, Mr Illum Berg, hade klarat testet. Då var jag glad. Men efter tre månader kom ett nytt brev där det stod, sorry, miss Illum Berg, du har inte fått din licens. ”Remarks female applicant”. 

Fick Natasha inte sin licens, trots att testet godkänts, på grund av att hon var kvinna?
– Så var det. Jag blev arg och gick tillbaka och bad dem visa testet och visa var jag gjort fel. Jag gjorde testet igen och fick samma besked. Men jag gav mig inte utan sa bestämt ifrån att jag skulle komma tillbaka varje år om de inte gav mig rätt. Då gav de upp, och jag blev den första licensierade professionella kvinnliga jägaren i Östafrika någonsin.

Sedan dess har Natasha arbetat sig uppåt och jagar nu med de bästa i landet. 
– Är djuret skadeskjutet av en tjuvskytt så är det jag och min tracker som spårar och skjuter det. Om en jaktkund kommer ner så är det jag som ser till att det är rätt djur som skjuts och att efterarbetet med att stycka upp det sköts. 

1999 gav Natasha ut sin första bok. Det var vägen in i en ny bransch. Hon ville skriva skönlitteratur och boken blev en självbiografisk skildring av hennes fem första år i Afrika under titeln ”Floder av röd jord”. 2003 kom hennes andra bok ”Tea on the blue sofa” som gavs ut på hela åtta olika språk. Hennes senaste bok, som också gavs ut på svenska, ”Vildsnår”, kom ut i handeln förra året. Den fysiska handlingen är om ett äkta par som har spenderat en tid i Afrika, men ­undertonen belyser den urbaniserade människans konstgjorda förhållande till naturen. 
– Vi har tagit ett steg bort från naturen i oss själva och kring den. Vi har kopplat från den och gjort oss till den mest isolerade arten på jorden. Det finns exempelvis inga andra djur än människan som kan gå vilse. Vi dör i vår egen miljö. Det är helt sjukt vad vi är oanpassade i vårt eget hem.

När får du tid att skriva?
– Jag skriver böcker när jag inte jagar. Just nu är det bara det jag gör tills september. Jaktsäsongen varar sex månader om året. När jag skriver sitter jag i mitt hus på kullen med utsikt, och nu sedan jag skaffat barn har jag satt ett stort tält utanför som har blivit mitt kontor. Jag har börjat skriva på min nästa bok och den ­kommer nog ut om ett år ungefär.

I maj 2011 spelade hon in SVT:s storsatsning ”Mot alla odds” och blev därmed igenkänd av svenska folket. Det öppnade en ny karriärväg för Natasha, som ännu inte helt börjat nyttjas.
– Jag blir ofta kontaktad om att vara med i olika sammanhang i tv, men jag vill inte vara med överallt. Exempelvis blev jag tillfrågad att vara med i "Let’s dance" men tackade nej. ”Mot alla odds” tyckte jag var ett värdigt projekt och jag blev frestad av hela grejen.