Årets unga chef heter Cecilia Rönn och kommer från Varberg. Bara 31 år gammal kombinerar hon livet som tvåbarnsmamma med rollen som platschef för Ramlösa Hälsobrunn i Helsingborg. Metro Student satt ner över en lunch med den charmiga halländskan för att prata om karriären, livet och utmärkelsen.  

I mitten av mars tog Cecilia Rönn hem priset som ”Årets unga chef” på Kompetensgalan på Grand Hotel i Stockholm. Juryns motivering löd: ”Med mod, ärlighet och engagemang har Cecilia Rönn fattat stora beslut och berikat företaget och medarbetarna. Strukturer har förändrats med en rakhet och värme som går rakt in”.
Cecilia Rönn är född i Veddige utanför Varberg i Halland. Hon växte upp i en stor familj med sju barn, och två föräldrar som arbetar på det lokala storföretaget Strängbetong.
– Det kom sig naturligt att jag sommarjobbade där. På gymnasiet valde jag teknisk linje med inriktning maskin och efter det började jag plugga till maskiningenjör med inriktning konstruktion och kvalité på Högskolan i Halmstad, berättar Cecilia Rönn.

Under studietiden engagerade hon sig i kårverksamheten. Efter utbildningen, 2002, valdes Cecilia till en arvoderad ettårstjänst på studentkåren för att bygga upp verksamheten i det helt nybyggda Kårhuset i Halmstad. 
– Efter det året ville jag ut på en längre resa, så jag åkte upp till en ö utanför Trondheim i Norge för att rensa krabbor och tjäna pengar några månader.

När Cecilia var klar ändrades dock planerna och resan sköts på framtiden.
– På hösten ringde de från Studentkåren i Halmstad och sa att de ville ha en fast anställd person som drev Kårhuset. De höll precis på att göra om den delen till ett aktiebolag, och tjänsten de vill ha mig på var som vd. Det var ett så pass spännande uppdrag att jag inte kunde tacka nej.

Cecilia hade ingen egentlig erfarenhet av att leda ett företag, därför var det en stor utmaning att axla rollen som vd.
– Det var väldigt mycket och ­väldigt roligt. Men efter ett år ungefär ringde de från Strängbetong och erbjöd ett jobb som konstruktör. Jag hade haft ett väldigt kul år som vd för Kårhuset men kände att det var dags för ett jobb inom ramen för min utbildning.

Cecilia trivdes med jobbet på Strängbetong, men saknade ledarskapet, att jobba med människor och utveckling. Hösten 2006 började hon istället som produktionsledare på Carlsberg Sverige i Falkenberg, en tjänst som hon hade i tre och ett halvt år.
– Hösten 2008 fick jag och min man vårt första barn, så då var jag hemma i nio månader. Året efter sökte jag tjänsten som platschef på Ramlösa Häslobrunn och fick den. Det var läge att ta klivet vidare i livet, berättar hon.

Den nya tjänsten var fortfarande inom produktion, men med ett bredare ansvarsområde för hela anläggningen, och det var precis vad Cecilia behövde för att utvecklas. I februari 2010 började hon sitt nuvarande jobb i Helsingborg.
– Jag vill ha ett roligt jobb helt enkelt, det är min drivkraft. Möjlighet att påverka och utveckla. Carlsberg Sverige är ett företag som vågar satsa på unga personer som visar och vet vad de vill. Jag var gravid i femte månaden med mitt andra barn när jag fick tjänsten här, och gick på mammaledighet bara ett par månader efter att jag börjat. Det tycker jag är fantastiskt, att företaget vågar satsa på personer de tror på.

Med man, två barn, hund, radhus och chefsjobb blir det inte många timmar över på dygnet.
– Men det funkar bra. Min man och jag hjälps åt väldigt mycket och han har exempelvis tagit den största delen av den andra föräldraledigheten eftersom jag fick min nuvarande tjänst och vi flyttade till Skåne. Nu, när barnen börjat på förskola, har jag börjat arbeta lite mindre och slutar klockan halv fyra varje dag för att kunna hämta. Min man lämnar och jag hämtar, och det funkar bra. Vi får ihop vardagen. Ingen är oumbärlig, det handlar om att skapa en arbetssituation som gör att det fungerar.

Varför blev du vald till årets unga chef?
– Jag har ett par ledord om hur jag ser på ledarskap och hur jag vill driva verksamheten. Det handlar om att skapa engagemang, skapa delaktighet och ärlighet i organisationen. Jobbar man med det så kan alla i personalen påverka hur arbetsplatsen ser ut, hur arbetet läggs upp och hur arbetsförhållanden förbättras. Det skapar en drivkraft och ett engagemang att bli bättre. Dessutom försöker jag leva som jag lär och behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Det är viktigt, och det smittar av sig på andra.