Hiphopakter finns det gott om i Sverige, hiphopband desto färre. Kvartetten Massproducenten är därför här för att rita om rap-kartan, ledda av Malmöstudenten Magnus Grenstedt. 
 
– Alltså, det handlar ju om attityden. Och det finns ett naturligt utlopp för saker man vill ha sagt som i andra genrer är mer begränsat. Tänk till exempel Sverigedemokraterna, sedan de kom in i riksdagen är det inom hiphopen som flest vågat säga ifrån. Därför är ju hiphopen också livsviktig.
 
Magnus Grenstedt, mannen bakom micken i Massproducenten, funderar på det bästa med rap. Sedan tonåren har den funnits med i hans musikskapande men det är först nu i det här sammanhanget som bitarna har fallit på plats.
– Jag hade länge ett ambivalent förhållande till hiphop, inte kunnat komma ut fullt i det kreativa. Men i den här konstellationen, rap i liveformat, känns det som att det har landat.

Tillsammans med trummisen Liam Amner, och bröderna Tim och Paul Esplana på bas respektive gitarr, har Massproducenten filat på sitt sound sedan november. I våras kom första släppet ”Till Salu” och sedan dess har de gjort en rad spelningar, bland annat i Sveriges Radio.
– Vi är alla perfektionister, det har varit sjukt viktigt att få repa tillsammans för att kunna finna varandra som band. Ambitionen är att vara ett av Sveriges bästa hiphopband och det känns som vi kommer med något nytt som vi verkligen tror levererar.
 
Till vardags pluggar Magnus scenproduktion på Malmö Högskola. Eller är det musik han gör till vardags?
– Visst, det funkar att kombinera skola med band, men det finns ju perioder då man bara nöjer sig med godkänt. Jag var på väg att skippa mitt slutseminarium i våras för att sitta hemma och mixa istället. 

Massproducenten har av andra beskrivits som sofistikerad rap. Men medveten kanske är ett ännu bättre epitet. 
– Vi är ju inte så skitiga som band, vi uppskattas nog mest av folk som inte bara lyssnar på hiphop. Vi vill behålla en äkthet men också vara en grupp som folk blir glada av.

Politiska?
– Allt är ju politiskt, vad är politiskt? Jag ser mig mer som en konstnär än en samhällsdebattör utan att de utesluter varandra. Att leverera välsnickrade formuleringar är ju lika viktigt som hur de tas emot av lyssnaren. Men det viktigaste är att saker jag säger inte är nonsens, det är så tröttsamt med hiphop som bara snackar skit.