Jag satt vid mitt skrivbord och undrade vad jag skulle göra med min kandidatexamen när den ena biten efter den andra föll på plats. Först läste jag ett inspirerande reportage i Metro Student om att jobba med det man vill, där man vill. Sedan snubblade jag över en annons med frågan ”Vill du läsa journalistik i Washington, DC?” och insåg att det var precis det jag ville. Ännu mer övertygad blev jag när jag fick veta att programmet bestod av en termins praktik och knappt ett halvår senare stod jag utanför Vita huset med papper, penna och kamera i högsta hugg.

Jordbävning och orkan

–  Det var stort att inse att lokala nyheter i min nya hemstad Washington faktiskt var världsnyheter. Däremot hade jag inte räknat med att så bokstavligt bli tagen med storm, men första veckan var jag med om både jordbävning och orkan. Som tur var berördes jag inte mer av ­skalvet än att jag fick avbryta mitt träningspass (ironiskt nog mitt i ­övningen kallad ”earthquake”). Det område i Virginia där jag bodde klarade sig utan otrevligheter när orkanen Irene drev förbi.

Starstruck

– Min andra stora journalistik­uppgift var att rapportera från ett offentligt möte. Jag och två klasskompisar hamnade på ”Smithsonian Board of Regents’ Annual Meeting” där det skulle diskuteras kring muséernas status i ekonomisk kris. Lite torrt, tänkte vi till en början, men när journalisterna strömmade in och mötet öppnades av självaste Chief Justice of the United States blev vi alla tre lite starstruck och genast peppade. 

Stevie Wonder och President Obama

– I augusti restes ett nytt monument runt the National Mall, föreställande Martin Luther King. Tidigare nämnda­ orkan gjorde dock att invignings­ceremonin fick skjutas upp. När det väl var dags några månader senare var jag och två vänner på plats och så var även president Obama. Det var ­mäktigt att höra denne gode retoriker tala, men jag tror att det vi alla verkligen­ gick igång på var när vi hörde någon sjunga ”Happy Birthday” och insåg att det var Stevie Wonder i egen hög person.

Vad är en bal på slottet?
– I november firade jag min första Thanksgiving och den satte ribban högt för framtida firande. Jag och mina rumskamrater blev bjudna av en amerikansk familj till en farm i Snickersville, VA. Huset var mer som ett slott än en bondgård, där tjugotalet vänner hade lagat mat i tre dagar. Kalkonerna hade så klart fötts upp på farmen just för detta ändamål. Middagen var lång och magisk. Dagen efter klappade vi får och fångade fjädrar från pärlhönsen, tacksamma över gästvänligheten.

Presentation på reklambyrå

– Redan första veckan på praktiken på en reklambyrå fick jag och en annan praktikant i uppgift att undersöka sociala medier. Då vi äntligen lyckades samla alla på företaget för vår presentation (är man prao så är man inte prio), var vi taggade till tänderna. Och när jag stod där slog det mig hur bisarrt det hela var. Jag stod alltså mitt i smeten i USA:s huvudstad, framför tio reklambranschveteraner och ­pratade om nya trender och utvecklingsmöjligheter. Det var både ­märkligt och mäktigt.