Livsstilsbloggaren Sandra Beijer räddade livet på en katt med njursten. Och filmaren Simon Klose drog in 50 000 dollar till en film om Pirate Bay. Och de lät nätet betala!

På engelska, eller kanske amerikanska, heter det crowdfunding. Eller kanske nätfinansiering på svenska. Ett sätt att använda internets välvilja för att få pengar till något nyttigt eller vackert ändamål.

Sandra Beijer är en av Sveriges mest kända bloggare med 90 000 läsare i veckan. Hennes Niotillfem har plats 16 på Bloggportalens lista över de största bloggarna.

Hon räddade livet på katten Kingsley med crowdfunding. Hon skrev på sin blogg om kamratens katt som fått njursten. Operationen kostade 10 000 kronor och Sandra uppmanade läsarna att sätta in pengar på operationskontot. Och det fungerade över all förväntan.

– Vi fick in alla pengarna på ett dygn, det är rätt häftigt. Efter mindre än 24 timmar kunde katten åka in till operation. Så nu mår Kingsley kanonbra, säger Sandra Beijer.

Film om Pirate Bay

Simon Klose är dokumentärfilmare från Malmö som jobbat med Timbuktu. Sedan flera år arbetar han med en film om personerna bakom fildelningssajten Pirate Bay. Filmen har den nätnördiga titeln TPB-AFK. TPB står för The Pirate Bay och AFK är nätslang med innebörden "Away From Keyboard".

– Jag vill beskriva vad de tre grundarna av Pirate Bay går igenom under rättegången mot medieindustrin. Det är viktigt att dokumentera den pågående förändringen i samhället som internet betyder, säger han.

Han har grundfinansering från både SVT och flera andra källor. Men i somras vände han sig också till en amerikansk crowdfundingsida. Där sökte han 25 000 dollar inom en månad från internets användare. Redan efter tre dagar var pengarna på plats och när månaden var slut hade 51 434 dollar kommit in på hans konto.

– Det var spännande att höra mejl-inboxen plinga som en galning, bokstavligen dag och natt. Jag fick gå upp och ändra ljudinställningen på mejlprogrammet. Det lät ka-ching, ka-ching, ka-ching hela tiden. Det var småsummor, i genomsnitt 29 dollar per person från 1 773 personer från fem kontinenter och 160 länder. Det här är folkfinansiering, säger Simon Klose.

Litet fenomen

Pernilla Jonsson är doktor i konsumtionsvetenskap och framtidsspanare på konsultföretaget Kairos Future. Hon konstaterar att det är de nya nätverken som gör folkfinansieringen möjlig.

– Det här är bara en del i en större utveckling och fortfarande ett ganska litet fenomen. Men samtidigt är det ett exempel på mikrofinansiering som kommer mer och mer, säger Jonsson.

Ideella organisationer som Rosa Bandet har med framgång börjat använda sociala medier för att få in pengar till viktig forskning. Internet har också gjort nya affärsmodeller möjliga.

– Nätet har minskat transaktionskostnaderna drastiskt för privatpersoner och vi har fått ett nytt gränssnitt för handel. Det möjliggör den här sortens små transaktioner, säger Jonsson.

Risk för bluff

Samtidigt finns det uppenbara risker med crowdfunding. Idén bygger på förtroende för den person eller organisation som samlar in pengarna. Och det är ingen djärv gissning att någon snart försöker landa en riktigt rejäl bluffinsamling, av typ Nigeriabrev. Och när en sådan bluff blir känd riskerar förtroendet för crowdfunding att försvinna.

– Det är ganska lätt att bli lurad. Men skulle det till exempel komma fram att pengarna som skulle gått till kattoperationen i stället använts för att leva loppan själv kommer det förstås att kännas väldigt pyrt för de som skänkt pengar. Men Nigeriabreven som skickas med e-post har inte rubbat förtroendet för mejlen, säger Jonsson.