Svenskt Flyg firar 100 år. Åtminstone om man inte räknar luftballonger som flyg, för en sådan lyfte från svensk mark för drygt 200 år sedan – och jag är övertygad om att zepellinare kommer att fortsätta att lyfta efter att det sista inrikes linjeflyget lagts ned.

Flygfarkoster finns av otaliga slag: stora och små, snabba och långsamma. Ändå är det en viss typ av flygfarkost som vi avser när vi talar om "flyget" som transportmedel. Närmare bestämt flygfarkoster som är beroende av petroleumbränsle i vätskeform, vilket förr eller senare kommer att sina.

Redan idag är flyget extremt subventionerat med skattemedel. På någonting som liknade en fri marknad hade det knappast kunnat bära upp sina egna bränslekostnader. Askmolnet har blixtbelyst en av vår tids intressantaste politiska paradoxer: liberala ideologer är de ivrigaste att försvara subventioner till flygindustrin.

Från tankesmedjan Timbro upprepas budskapet: "flyget är en central del av det öppna och fria samhället”. Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) hyllar den svenska flygtrafikens "hundra år av frihet" i en debattartikel (Newsmill 19/2).

Vi kan och får inte tänka oss någonting annat än fortsatt utbyggd flygtrafik, är ministerns budskap. Hon har dock rätt i en sak: det är faktiskt beklagligt att flyget "enbart tänkts på i termer av utsläpp". Fixeringen vid koldioxid leder in flygdebatten på moraliserande avvägar.

Klimataspekten handlar bara om vad vi BÖR göra, som om det stod oss fritt att välja. Om vi däremot diskuterar vad som ska hällas in i framtidens flygtankar, blir det uppenbart att vi inte KAN fortsätta att flyga i samma utsträckning som i dag.

Förr eller senare kommer priset på petroleum att stiga bortom det möjligas gräns. Åsa Torstensson väljer att ignorera frågan, men hennes partikamrater svarar med att ta flygvurmen till en närmast religiös nivå.

Svensk forskning kommer att finna "nya miljövänliga flygbränslen" skriver centerpartisterna, utan att definiera vad för slags bränslen (Aftonbladet 16/4).

På förhand utgår man från att experimenten ska ge det önskade resultatet, så att man kan hålla fast vid sin trossats om evigt expanderande flygtrafik. Sådant kallas rätteligen för vidskepelse.

+ Fantastiskt mycket att fundera på i bloggserien "Trafikmaktordningen" på Planka.nu
– Valår plus sociala medier är lika med misantropi.