Kevin Warwick är professorn som gör verklighet av science fiction-filmer som ”Blade Runner”, Matrix” och ”Terminator”.
För tio år sedan blev han världens första cyborg när han opererade in ett mikrochip i armen. Snart hoppas han kunna sätta in ett i sin hjärna också.
Men först gäller det att få pli på den biologiska hjärna som far runt i hans laboratorium.

Drömde du redan som barn om att bli robot?
- Haha. Nej, jag tror inte att jag någonsin velat bli en robot, men jag kan se fördelarna med att delvis vara en maskin. Det har jag burit med mig sedan tonåren.

Och vad är du idag?
- Just nu är en helt vanlig människa, även om jag fortfarande har kvar några kablar i armen sedan förra mikrochipet. Men det är inte meningen att de ska vara där.

När är det dags för nästa?
- Det blir kanske först om sex eller sju år, men då ska det bli ett hjärnimplantat. Kommunikationsmöjligheterna är kolossalt spännande och självklart vill jag uppleva det och vara en del av experimentet. Jag är ganska säker på vad vi sysslar med, men däremot kommer vi inte vara riktigt säkra på var man ska fästa det någonstans. Så det är möjligt att något kan gå fel.

Då är det tur att du har en extrahjärna i labbet.
- Ja, en artificiell hjärna som vi håller på att kultivera. Den är skapad av biologiska neuroner (nervceller i hjärnan, red:s anm) som vi kopplat till en liten robot på hjul. Hjärnan har omkring 100 000 nervceller. Det är lite mer än en insekt, men inte så mycket som en katt eller hund. Ingen dator är inkopplad så det är väldigt spännande att se vad man kan lära den. Vi kallar den för Gordon.

Efter premiärminister Gordon Brown?
- Haha. Det finns två möjligheter. Vi har en chef på universitetet som också heter Gordon. Men den liknar snarare den andra eftersom den hela tiden ändrar sig och gör misstag och kör in i väggen.

Hur uppfostrar man en hjärna på hjul?
- Genom elstötar. Det är som att slå på ett barn med en stor käpp. Det är förmodligen inte bästa sättet, men man måste starta någonstans. Vi hoppas kunna ansluta ett huvud till roboten så att den ska kunna se och höra saker.

Vilket av dina experiment har varit mest spännande?
- Det var nog när jag och min fru och våra nervsystem kopplades samman via elektroder – och jag faktiskt kunde känna pulser från hennes nervsystem. Det var ett första steg mot att elektroniskt kunna kommunicera hjärna mot hjärna och känna av tankar och känslor.

Är det inte riskabelt att koppla upp sig mot andra och datorer?
- Det kunde ha gått illa när jag hade mitt förra implantat, för då låg mitt nervsystem lute på internet. Rent teoretiskt skulle någon kunnat ha hackat in sig och gett mig ett datavirus som hade blivit ett biologiskt virus. Men det finns enorma möjligheter också med att koppla upp hjärnor och nervsystem i ett nätverk.

Samtidigt är det väl också en utmaning för morgondagens hackare?
- Ja, haha. Låt oss se vad han tänker! Men om någon hackade in sig i George Bushs hjärna skulle de förmodligen ändå inte fatta vad som försigår där.