Det pågår en revolution i Egypten. Var den landar är det ingen som vet i dagsläget. Och hade det hänt för lite mer än tio år sedan hade jag troligen inte varit särskilt intresserad heller.

Inte för att det som händer är ointressant. Inte för att jag inte bryr mig om min omvärld. Utan för att rapporteringen skulle ha varit knapphändig, minst sagt.

Nyhetsförmedlingen skulle ha varit opersonlig, nerkokad till några minuters långa inslag i teve, någon daglig artikel i min tidning och radioinslag som jag med största sannolikhet inte skulle ha lyssnat på.

Jag skulle kanske ha tänkt att “oj, det händer visst grejer i Egypten” för att sekunden därefter tänka på något annat.
 
2011 är läget annorlunda. Det är annorlunda på ett revolutionerande sätt.
 
Jag har tänkt på Egypten varje dag sedan den 25 januari. Det var då protesterna inleddes på gatorna i Kairo, och det då det började twittras om det.

När man följer personer som skriver personliga betraktelser är det svårt att värja sig. När plötsligt var och varannan människa pratar om Egypten och demonstranterna publicerar bilder och videklipp i realtid, då blir plötsligt händelserna i Egypten lika angelägna och intressanta som om det vore revolution på min egen gata.
 
Jag tittade eller lyssnade på tevekanalen Al Jazeeras livesändning en hel helg, jag stängde inte av ens när jag sov. Och när jag vaknade var det första jag gjorde att ta reda på hur läget utvecklats under natten.

När Al Jazeera förhindrades att sända tittade jag istället på bloggaren Wael Abbas livesändningar, från sin mobiltelefon.
 
När internet stängdes ner följde jag fascinerat hur människor runt om i världen, inte minst i Sverige, började bygga broar för internet, så att egyptierna skulle ha en chans att meddela sig med omvärlden.

Som såg till att telefonnummer spreds dit demonstranterna kunde ringa för att nå ut på Twitter. Ett engagemang som föds när man är nära det som händer, om än endast i sajberrymden.

Och ett engagemang som i sanning förändrar världen.
 
För när allt som sker utspelas inför öppen ridå, omöjlig att dra för trots ihärdiga försök från teaterdirektören, då blir det svårare att spela den pjäs som kanske var planerad.

Inför världens blickar tvingar även den mest hårdhudade diktator att tänka sig för en extra gång innan han kliver över alla gränser. Och om det ändå sker blir det omöjligt att mörka.
 
Internet gör skillnad. För människor incitament att engagera sig i omvärlden, och för hela länders möjligheter att slå sig fria och skapa revolution.
 
+ PJ Harvey - Let England Shake. Som jag har längtat fast jag inte visste om det.
– Tiden mellan jul och påska. Kallt, grått, fortfarande mörkt fast utan julljus i fönstren, slaskigt och den enda funktion solen fyller är att blotta all skit man har i hörnen hemma.