Klockan är halv två på natten och jag sitter och tänker på att det här borde vara min sista krönika för Metro Teknik.  Jag undrar om det är någon som med spänning följt mina krönikor det senaste året, som väntat troget på nästa.

Jag har svårt att föreställa mig en sådan person. Ska jag vara ärlig, förlåt Metro Teknik, så kan jag inte påminna mig att jag någonsin sett någon på tunnelbanan sitta och smålé över de senaste tekniknyheterna och fast jag såklart borde scrapbookat alla mina krönikor så har jag nog aldrig sett dem i tryck.

Jag vill inte förringa er existens, jag är nog bara inte målgrupp.

När jag reflekterar över krönikeskrivande så tänker jag att det ska vara en text som är intressant, medryckande och får en att dra på smilbanden.

På nåt vis har jag svårt att få in det i samma mening som dator, plugin, ny kamera. Teknik är nåt vi använder varje dag, men när jag ska skriva om det känns det som att det rinner mellan fingrarna på mig.

Alla coola människor petar på sina iPhones, twittrar och facebookar, men när jag föreställer mig någon som vill läsa om de här grejerna kommer bara bilden av nörden från amerikanska highschoolfilmer upp i huvudet, med tjocka glasögon, fula kläder och mittbena (inte för att det är nåt fel på mittbena, själv har jag snedbena, men ta det inte fel, det är helt valfritt vart man vill lägga den).

Teknik är väl nåt man använder. Varför ska jag sitta här och försöka berätta om det för er? Hur många ord hinner ni läsa innan er polares statusuppdatering på Facebook blir mer spännande? Vi har blivit så vana vid en begränsning på 140 tecken att 2 000 känns som en roman som kommer att ta år att läsa.

Jag minns citatet ”Talking about love is like dancing about architecture” någonstans ifrån. Byt ut ”love” mot ”teknik” så förstår ni vad jag är ute efter. Och vi älskar ju vår teknik så mycket att vi inte kan leva utan den i fem minuter längre.

Det måste vara en bitch att vara författare idag och försöka engagera den flyktiga uppmärksamheten i dagens mediaström. Men tack för all del för tiden du tog dig, oavsett om den varade i 10 eller 400 tecken.

+ Ni slipper mer gnäll från mig.

– Nu kommer nån annan att gnälla istället