Tänk dig att du surfar in på webbsajten Ams.se, klickar på länken ”Jobba hos oss” och läser följande: ”Att arbeta inom Arbetsmarknadsverket innebär ett spännande jobb, ofta i centrum av samhällsdebatten. Vi erbjuder intressanta och utvecklande arbetsuppgifter ....”
Blir du frestad att söka?

Det blev Cecilia Tollemar, 41. Hon hade haft olika biståndsjobb i 15 år och var sugen på något nytt när hon sökte jobbet som arbetsförmedlare i Farsta.
– Jag gillar att ha en samhällsfunktion samtidigt som man har det mänskliga perspektivet, att vägleda och hjälpa människor. Jobbet är dynamiskt och jag trivs som fisken i vattnet, säger hon.
Cecilia och hennes 63 kolleger i Farsta möter dagligen arbetssökande som kastas mellan hopp och förtvivlan. Ibland får de höra muttrande svordomar, ibland får de se ansikten skina upp i glädje.

Hur vanliga är tackbreven?
– Haha, inte så vanliga, men de förekommer faktiskt.
Ja, och kan man tänka sig, personalen intygar stolt att även blommor, kakor -- och parfym – har överlämnats, oftast i lyckorus efter att kontakten med arbetsförmedlingen har lett till jobb.
Fast många tycker också att arbetsförmedlingen jävlas, eller hävdar att det är svårare, inte lättare, att hitta jobb den vägen. Hur känns det att vara arbetsförmedlare och höra sådant?

Cecilias kollega Anne-Marie Illum, 47, som har jobbat i tolv år som arbetsförmedlare, tänker på frågan en stund.
– Jag kan tycka att det råder en otydlighet kring vad vårt uppdrag är. En del tror att vi säger: ”Kom hit så får ni jobb”, trots att vår uppgift är att förmedla information om jobben. Jag har till och med varit med om en som sa: ”Är det inte min tur nu?” i tron att han befann sig i ett kösystem som automatiskt leder till jobb. Sådant är tungt, tycker jag.
En stor roll för arbetsförmedlarna är att anstränga sig extra för att hjälpa funktionshindrade och nyanlända invandrare in på arbetsmarknaden. Det kan krävas ett stort personligt engagemang för att ”kampanja” in dessa arbetssökande till ofta tveksamma arbetsgivare.
Cecilia berättar om en asiatisk man i 50-årsåldern som klev in på förmedlingen en dag. Efter en utbildning till restaurangbiträde ville han ha jobb, men han saknade riktig erfarenhet av yrket.

På papperet var han näst intill ”körd”:
– Om den här mannen hade skrivit ett vanligt ansökningsbrev hade han troligen inte haft en chans. Tänk dig själv: En asiat på runt 50 i ett jobb som kräver många tunga lyft. Ingen erfarenhet av yrket. Problem med språket. Då är det inte så lätt.
Därför ringde hon direkt när hon såg att en skola sökte ett matsalsbiträde.
– Jag berättade varför han var rätt för jobbet. Jag hade ju träffat honom och sett att han var ett fysiskt energiknippe och oerhört drivande. Jag visste att han skulle göra ett bra jobb.
Han fick chansen att komma på intervju – och fick jobbet.
– Sådant ger mig en kick, när jag kan bidra till ett mer integrerat samhälle, säger Cecilia.
Varje arbetsförmedlare tillbringar ungefär tre timmar av arbetsdagen med att ta emot arbetssökande. Övrig tid går till att följa upp samtalen och kontrollera att de sökande är tillräckligt aktiva i sitt jobbsökande och – inte minst – till att sköta arbetsgivarkontakter.