ARG. Jag är ny på jobbet och fick en provanställning i konkurrens med 200 andra sökande. De hade märkt min glöd och mitt engagemang. Men just nu känner jag mig som en bedragare. Jag vågar inte ta för mig. Jag känner mig sämre än de andra.

Linda: Vad behöver du för att känna att du duger i ditt nya jobb?

Nina: Glöden och engagemanget behöver föda för att överleva. Just nu känner jag mig frustrerad över hur projektledaren behandlar mig. Han inkluderar mig aldrig och säger hela tiden saker som att ”du är ny”, ”du kan vänta med att göra det” och ”Sara kan ta det”. Jag vet inte om jag vågar ta upp det.  Jag vill inte verka gnällig, vill inte framstå som att jag inte kan ta lite skit.

Linda:Vad är det värsta som kan hända om du tar upp saken?

Nina: Att jag inte får fortsatt anställning. Jag vill så gärna ha ett fast jobb, efter fem års studier och en massa ströjobb.

Linda: Vill du ha det här jobbet om inget förändras?

Nina: Min sambo frågade mig om det. Mitt svar är nej.

Linda: Så om du ändå pratade med projektledaren, vad skulle det kunna leda till om samtalet gick bra?

Nina: Att det blir förändring, att jag helt plötsligt får förtroende att göra saker, att de bryr sig om min åsikt.