VETERAN. Redan som 14-åring var han där som diskare. Gick han för nära restaurangen fick han en örfil.

Med marknadsutbildning och bred restaurangerfarenhet i ryggen kom han dit femton år senare som chef för Café Opera. Det var han tills i förrgår. Nu är Abbe Ibrahim chef för hela stället; Operakällaren, Café Opera, Operabaren, Bakfickan och Operaterrassen.

Hur känns det?
– Det känns jättepirrigt. Och framför allt hedrande. Vi pratar om en nationalklenod i svensk restauranghistoria. Det är inget jobb man tar bara så där, det är en livsuppgift, man blir ett med hela företaget.

Du har verkligen gjort en resa?
– Ja, diskade här när jag var 14, på helgerna och på sommarlovet. För mig var det helt fantastiskt, jag fick 200 kronor om dagen, alla polare väntade utanför personalingången och ville att jag skulle bjuda på glass och fika.

Hur behandlades du?
– Som diskare var man inte värd någonting. Man fick örfilar om man gick för nära restaurangen. Jag var inne och polerade mässingen i Operakällaren med något illakluktande, men Café Opera fick jag se bara på tv.

Men sedan drogs du till Café Opera som gäst?
– Ja, många år senare, när jag var 19. En kompis och jag mutade vakterna med en hundring för att komma förbi kön. Det gick bra.

Du är inte född i Sverige. Berätta!
– Jag kommer från en väldigt tuff miljö i Somalia. Vi bodde hela famijlen i ett enda rum i myllret i Mogadishu. Pappa åkte hit och studerade och jag och mina två syskon kom efter. Jag var elva år.

Somalierna är ju den invandrargrupp som har svårast att komma in i samhället. Varför, tror du?
– Jag visste inte att det är så. Jag har ingen aning om det där. Det är väl en politisk fråga.

Men för dig har det gått rätt bra. Vad är receptet?
– Jag tycker inte att det gått bra för mig, jag skulle bli akademiker hade jag tänkt. Men okej, jag har jobbat hårt, varit fokuserad.

Har du något råd att ge till arbetslösa somalier?
– Språket är nyckeln till det mesta i Sverige. Bara man lär sig det så blir det lättare.

Vad är dina planer för Operakällaren, öppna den för den breda massan och servera pölsa för 49 kronor?
– Nej, verkligen inte. Den ska fortsätta vara Sveriges bästa gourmetrestaurang. Det är viktigt att lyfta upp det man är bäst på.

Så du tänker inte göra någon revolution?
– Jodå, men inget drastiskt. Mera en krypande revolution, vi har till exempel byggt en cocktailbar i anslutning till Operakällaren.

Som konkurrent till Café Opera?
– Nej, Café Opera är en nattklubb. Cocktailbaren är en sofistikerad bar som vänder sig till ett lite äldre klientel.

Man ser dig ofta på vimmelbilder från olika evenemang hos er. Men nu blir någon annan Café Opera-chef. Ärligt talat, är du inte rädd att det ska bli mindre fest för dig nu som VD?
– Det är risk för det. Det tycker jag är skittråkigt, nattklubben är det roligaste. Men jag blir inte en administrativ VD utan en marknadsaktiv VD, där en viss administration ingår, tyvärr.