Fakta: Adonis

Född: 1930 i en bergsby i nordvästra Syrien. Tills han var 14 levde han hos familjen och gick sporadiskt i koranskola. Hette ursprungligen Ali Ahmed Said.

Första genombrott: Som 15-åring skrev han en dikt till presidenten som var på genomresa. Presidenten blev rörd och såg till att den unge poeten fick börja på gymnasiet.

Första flytt: Efter ett år i syriskt fängelse, på grund av sin kritik av det syriska samhället, flyttade Adonis till Libanon.

Andra flytt: I mitten av 1980-talet, under det libanesiska inbördeskriget bosatte sig Adonis tillsammans med sin familj i Paris.

"Syriens dagar är öar av blod" lyder en strof i del två av Adonis stora livsverk, "Al-Kitab", eller "Boken. Platsens gårdag nu".

"Boken", i själva verket tre telefonkatalogtjocka diktsamlingar, är den kanske tyngsta anledningen till att Adonis återkommer i Nobelprisspekulationerna. Den publicerades på arabiska mellan 1995 och 1999 och bara de två första volymerna finns än så länge översatta till svenska.

I "Boken" gör Adonis en poetisk djupdykning i arabisk litteratur – och kulturhistoria. Han besjunger livets härlighet samtidigt som han följer den arabiske poeten al-Mutanabbis liv på 900-talet, även det en extremt blodig och konfliktfylld period. Under läsningen känns det många gånger som om Adonis med glasklar blick förutser dagens grymheter.

– Uppriktigt sagt nej, jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta, att våldet mot människan skulle kunna vara på den här nivån. Idéerna är förstörda, människorna sätts i burar och säljs, barn blir halshuggna, jag hade aldrig kunnat förställa mig att det skulle kunna bli så, säger han.

Blev 107 år

För Adonis, 86, är Syrien civilisationens och litteraturens ursprung. Nu har han inte varit där på åtta år. När hans mamma dog för två år sedan kunde han bara ta avsked i drömmen, och så småningom skriva en vacker dikt. Hon blev 107 år.

– Hon sade alltid "låt mig aldrig dö i din frånvaro".

Till Bokmässan i Göteborg har han kommit med anledning av sin senaste bok, "Våld och islam", där han samtalar med den franskmarockanska psykoanalytikern Houria Abdelouahed om varför religionen används för att motivera just våld. Han har fått de kritiska svenska recensionerna översatta och tycker sig ha blivit djupt missförstådd.

– När man pratar om islam måste man vara uppmärksam på vilket islam man avser. Om jag kritiserar islam är det politikernas islam, regimernas islam, inte individernas islam, det måste man skilja på.

Nästan arg

Det islam som IS och den saudiska regimen åberopar alltså, de bokstavstrognas religion. För kritiserar gör han verkligen och utan rädsla vare sig för fatwor eller för att spä på den franska eller svenska islamofobin. Inför frågan blir han nästan arg. Bara sanningen kan motverka hatet mot muslimerna, enligt Adonis.

Den arabiska vår som han en gång såg som så hoppingivande förstördes av revolutionärer som inte kunde skilja på religion och politik, framhåller han.

Redan när han skrev "Al-Kitab" var det utifrån visionen att religionen måste skiljas från det politiska, till och med från det kulturella.

– Annars förblir man i det förflutna, säger Adonis som i den uppfattningen är lika fransk som en gång Robespierre.

Men är det möjligt att separera islam från staten i arabvärlden?

– Det är svårt, men det gick ju i väst. Kyrkan i Europa på medeltiden stod knappast på de mänskliga rättigheternas sida. Man får aldrig förväxla ett folk med dess regim.

Ogillar burkinin

Vid demokratiska val i Syrien i dag skulle majoriteten, och i synnerhet kvinnorna, tycka som han. Adonis är säker. När han under sin i exil i Libanon under 1970-talet ville att den litteraturtidskrift han arbetade med skulle ägna ett nummer åt kvinnans juridiska status vågade ingen av de tillfrågade experterna skriva. Adonis svarade med att lägga ner tidskriften som fram tills dess hade varit utmanande i en rad frågor.

– I dag finns grupper som vill sätta slöja på treåringar, säger Adonis som vänder sig mot allt slöjtvång och till och med stödjer de franska städer som försökte förbjuda burkinin.

– En kvinna i burkini som ska simma? Hur ska det gå det till? Att acceptera det för mig är samma sak som att avsky kvinnan. I allt detta måste man vara tydlig med att det här har inget att göra med respekten för de troende. Man måste respektera människors tro, men att i ett civilt samhälle sätta på sig slöja är en aggression.