Under färjeturen ut till skärgårdskrogen Fjäderholmarna sitter ett gäng välklädda affärsmän och kvinnor tysta med portföljer i knät och beundrar vyn utanför fönstret. På vägen tillbaka har samma personer förvandlats till en gymnasieklass som precis upptäckt att de säljer Strohrom på Kielfärjan. De sitter uppkrupna i sätena, hänger armarna om varandra och skrattar åt mobilbilder. ”Lotta, du ska med MIG hem”, säger en vinglig säljartyp medan chefen kommer från färjebaren med famnen full av starköl och en kvinna i chic affärsdräkt upprepar att hon minsann tänkt ”tura fram och tillbaka hela natten”.

Hon, precis som alla andra, är en smula irriterande men i sak håller jag med: det är omöjligt att under en av de första varma sommarkvällarna glida in i Stockholms inlopp efter ett besök på Fjäderhomarna utan att tänka, “Shit, jag bor faktiskt på den här fantastiska platsen på jorden.”

Och där har vi kanske Fjäderholmarnas krogs största för- såväl som nackdel. Det här är nämligen inte en sådan sorts restaurang som man kanske väljer när man ska käka middag med sin partner eller ta ett par öl med polarna. Det är istället en krog för konferensgäng, turister, 50-årsfester, båtfolk eller när man vill visa utländska gäster hur fantastisk Stockholm faktiskt är (genom att gå till ett ställe där man annars aldrig besöker). Kort sagt kan man kanske säga att det är den kulinariska motsvarigheten tills Vasamuseet?

Sin sommarkrogsstatus till trots så serverar dock Fjäderholmarna mat med ambitioner.

Till förrätt äter jag en fin heminlagd sill- och strömmingstallrik (165 kronor) medan mitt middagssällskap pillar i sig tre hekto lättrökta räkor (175 kronor). Enkelt men gott. Torsken från Simrishamn (365 kronor) ser dock snarare ut att komma från Naturhistoriska riksmuséet. Den är torr och tråkig och mitt middagssällskap tvingas svälja ett par hela, konfiterade lökar för att få bort ett ben som fastnat i halsen. Gösen (365 kronor) är bättre. Fint tillagad och med en klyftig sill-och-potatiskrokett till. Till dessert provar jag crème bruléen (95 kronor) och det är faktiskt första gången under mitt första år som krogrecensent som den inte är kylskåpskall, utan kommer perfekt ljummen och krämig till bordet. Bra där, okända brulée-uppvärmare.