Fakta Grönköpings Veckoblad

Grundades: 1902. Till en början huserade man i skämttidningen Söndags-Nisse. Först 1916 blev Grönköpings Veckoblad en självständig publikation.

Redaktion: Flera namnkunniga journalister har medverkat i tidningen, däribland Oscar Rydqvist under signaturen Åbergsson. Bernt Carlberg var för läsarna känd som Berco. Bland chefredaktörerna märks Hasse Zetterström och Erik Blix.

Karaktärer: Den fiktiva småstaden Grönköping befolkas av ett otal figurer. Några av de mer välbekanta är schlagersångerskan Gördis "Flabbs" Brunander, managementkonsulten Åke Schwung och busfröet Emil Ruda.

Upplaga: Tidningen har i nuläget runt 10 000 prenumeranter.

Idén med Grönköpings Veckoblad, som saluförs som "Sveriges största månatligen utkommande veckotidning", är att driva med självbelåten lokalpatriotism. Aktuella nyhetshändelser speglas i den påhittade småstaden och redaktionen håller alltid med regeringen, särskilt när den har fel.

Ett tecken så gott som något på vilket avtryck tidningen gjort i det kollektiva medvetandet är att Grönköping blivit ett begrepp som kommit att symbolisera provinsiella fånigheter.

– Världshistoriskt är det inget unikt. Redan grekerna hade sitt Grönköping. Men i Sverige är vi rätt ensamma om den här idén, säger Ulf Schöldström, en tidigare diplomat som varit medarbetare sedan 1985 och chefredaktör sedan 2009.

Igenkänning

Ulf Schöldström tror att svenskens trots allt mycket ömsinta förhållande till småstaden är en förklaring till att Grönköpings Veckoblad överlevt så länge.

– De flesta av oss har en relation till mindre städer. Det gör att läsarna känner igen sig. Jag har en god vän från Alingsås. Han svär på att det är Alingsås som är Grönköping. säger Ulf Schöldström.

Han harklar sig försiktigt.

– Sedan kan man väl hoppas att det i alla fall delvis har att göra med vi publicerar några roliga texter ibland.

Även om satiren i Grönköpings Veckoblad alltid är stillsam och vänlig så har det ändå hänt att läsare blivit upprörda. Då handlar det vanligtvis om att något har stört idyllen.

– I varje nummer så publicerar vi en artikel från gamla årgångar Jag tycker det är intressant att se hur den framväxande nazismen behandlades i tidningen under det tidiga 30-talet. Man fann den lite löjlig och insåg inte att den var farlig. När en sådan artikel publicerades så var det en läsare som tog lite illa vid sig, säger Ulf Schöldström.

Parodi på papperstidning

Den digitala revolutionen har förändrat medielandskapet i grunden. Så även de svenska lokaltidningarna. Det har i sin tur påverkat Grönköpings Veckoblad eftersom tidningens humor hämtar sin näring från småstadsjournalistiken.

– Vi har en nätupplaga, men det är något av en aptitretare för papperstidningen. I grunden är det ändå en parodi på papperstidningen. Den digitala tidningen har ju egentligen inte någon särskild karaktär, konstaterar Ulf Schöldström som säger att han är hoppfull inför framtiden.

– Ja, vi har nog många år kvar. Bara vi fortsätter att vara roliga så.