När ”The Amazing Spider-Man” går upp på bioduken kan den nya Spindelmannen, Andrew Garfield, äntligen sova ut. 

– Jag har varit nervös under de senaste två åren. Varje dag har något gjort mig skakig, säger han. 

Uppenbarligen kände den brittiske skådespelaren en del press efter att ha tagit över Spindelmannens mantel från Tobey Maguire, som spelat huvudrollen i de tre filmer som släppts mellan 2002 och 2007. Men det var Garfields personliga relation till den välkända seriefiguren som gjorde honom mest nervös. 

– Vi har alla minst en fiktiv karaktär som vi bryr oss om väldigt mycket. När möjligheten att spela den rollfiguren kommer tänker man direkt att man inte får sova eller tänka på något annat. Jag har gett mig själv till den person som gett mig så mycket i mitt liv, säger han. 

Om inte motsatsen står i manus är Garfield själv den ärlige typen. Och hans lugn, intelligens och något förvirrade uppsyn har många likheter med Spindelmannen. 

– Det var alltid så jag kände mig när jag växte upp – som en underdog. Jag var en mager grabb som alltid ansåg att jag borde ha varit större, eftersom samhället säger det. Jag spelade rugby, vilket jag var bra på, men fick hjärnskakning hela tiden eftersom jag var en vekling. Det var något jag identifierade mig med hos Peter, eftersom han var starkare på insidan än på utsidan – och det finns inget bättre än att se en mager kille slå skiten ur stora killar. 

Och trots att Garfield kan nå superstjärnestatus när Spindelmannen drar i gång har 28-åringen lovat sig själv att provspela för varje enskild roll han är intresserad av framöver, vilket är en okontroversiell metod för väletablerade skådisar. 

– Det ligger någonting i att vara ödmjuk, stanna med fötterna på jorden.