2011 var nämligen året då det plötsligt blev svårt att se en sotarmössa utan två pinnar och ett litet degknyte i (de tatuerade) händerna. Och inget fel i det, dumplingar är gott, snabbt, billigt och får en att, åtminstone tillfälligt, att känna det som om man käkar en snabb middag på ett enkelt hål i väggen som en före detta sous-chef från Momofuku precis öppnat i Red Hook Brooklyn.

 

Krögaren Mikael Ljunggrens (från Restaurang Ljunggrens) minikedja Beijing 8 är definitivt en del av denna moderna dumplingtrend: inredning är minimalistiskt stilfull, maten ekologisk och närproducerat och dumplingarna är gjorda av en specialimporterad dumplingrobot. 

 

De båda krogarna, varav den första har funnits ett tag på Kocksgatan och den andra precis öppnat på Drottninggatan, erbjuder även öl, vin och egenbuteljerade organiska istéer samt rekordsnygga förpackningar. Höga takeawayromantiska poäng på dem!

 

Till dumplingsarna serveras även genomgående fräscha små sidorätter. Mina favoriter inkluderar den ångande broccolin med vitlök (25 kronor), den strimlade potatisen med chili och Asian greens (20 kronor) samt den picklade gurkan (18 kronor). 

 

Kanske inte så genuint kinesiskt men som min foodievän Dumpling-Oskar – som en gång åkte på weekendresa till Peking i jakten på den perfekta dumplingen – säger: ”Bara för att det är genuint behöver det inte vara gott.”

 

Han är allt bra klok han, Dumpling-Oskar.

 

Kort sagt så skulle Beijing 8 kunna vara den sorts perfekta, moderna gourmetsnabbmatskedja som så länge saknats i Stockholm – om det inte vore för själva huvudingrediensen. Dumplingarna lämnar nämligen tyvärr ännu en hel del att önska. De är gjorda av för tjock deg och har en ganska smaklös fyllning – ibland kan det till och med vara svårt att skilja de olika sorterna åt. 

 

På hemsidan kallas Beijing 8 dock för en betaversion så fortsatta experiment och förfiningar är förhoppningsvis att vänta. Under tiden håller jag (de tatuerade) tummarna.