Ute i Europa blev två ställen snabbt vägledande för den nya gastropuben, bistron, eller bakfickan om man så vill: Fergus Hendersons St. John i London och Inaki Aizpitartes Le Chateaubriand i Paris. Här har jag njutit av grisfötter med ostron såväl som måsägg och benpipor bakade med märg. Dessa bistros blev riktmärken för krögare som ville öppna ett lite enklare bihang till sina krogar.
Och i Göteborg har vi de senaste åren kunnat njuta av Bon, Familjen, Basements Framficka och Kometen. Men kanske framför allt av Björns Bar.
Och jag har tur som hittar en lucka i den annars överfyllda baren med fin överblick av hur den flinka kocken åstadkommer delikatesser ur detta minimala, öppna kök, insprängt på en minimal yta.
Jag får verkligen slåss om utrymmet vid bardisken, men lyckas freda både vin och mollusker. För att fira detta tar jag in en bricka ”Mycket gott” bestående av anklever, lufttorkat vildgåsbröst, löjrom och tryffelsalami. Brickan kostar 235/615 kronor beroende på storlek och är ett absolut måste.
Brickan är ett urval av livets goda i perfekta portioner för att också ge plats åt varmrätterna – Björns köttalternativ eller Hannas gröna. Båda kostar 165 kronor styck och varierar från vecka till vecka. Jag beställer köttalternativet direkt av kocken och njuter av en Biff Lindström i härligt klassiskt snitt.
Alla rätter är av god kvalitet. Det enda jag saknar från min restaurangupplevelse är ett något roligare urval av vin. Särskilt på glas. Och ett lite råare snitt på maten. Björns Bar är fylld av delikatesser. Men också säkra kort. Visst är det trevligt med husmanskost och serranoskinka, men varför inte också erbjuda, låt oss säga ... måsägg och grisfötter?








































/templates/img/global/5-col-line.jpg)









