Trots att det bara är sen eftermiddag så är redan Stureplangruppens nya Stockholmschapter av Årekrogen Broken fullt av ölande människor med stora högar av friterat framför sig. Det är stimmigt och, åtminstone i den sympatiskt inredda bardelen, ganska så trevligt faktiskt.

After ski-konceptet översätts helt enkelt väl till att istället bli en after work i huvudstaden. Menyn är som brukligt fylld av rätter som gjorda att ätas direkt ur takeawaypåsen liggande på golvet med bar överkropp: det är ribs, burgare och fajitas för hela slanten. Och absolut inget fel med det, jag är ett stort fan av den typ av klassisk amerikansk comfort food som Broken serverar.

Problemet är bara att det finns så få krogar som faktiskt tillagar denna sorts mat med kärlek. Istället ser turistfällor och sunkhak över hela världen buffalo wings och nachos som ett snabbt och enkelt sätt att få mat från frysen till fritösen och sedan vidare ut till gästen.

Så även, ska det visa sig, Broken.

Till förrätt får vi in en ”House five”, en blandad förrättstallrik bestående av lökringar, fredagsmys-quesadillas, ett par buffalo wings, en näve halvfabrikatschips, en liten burk mixad guacca, lite burksalsa samt ett par bake-off baguetter med fabriksost och vitlök. Allt är frasigt, flottigt och har en tydlig bismak av ett kök som inte bryr sig.

Den Texas Burger som jag väljer till huvudrätt består av en grå puck kött med tydlig terroir av frysfack och brödet är så uppblött av barbecuesåsen att den skulle få en Sibyllahamburgare att skaka besviket på huvudet. Den är helt enkelt omöjlig att äta med händerna och rinner istället ut över tallriken som ett Salvador Dali-stilleben. Inte bra.

Jag tittar på mitt middagssällskap som för att fråga hur hennes Philly cheese steak smakar?

Hon bara skakar på huvudet.

Smådeppiga går vi därifrån och jag tänker att nu när fler och fler krogar faktiskt börjat ta den enkla snabbmaten på allvar så har Broken en gyllene chans att bli en modern after workkrog med enkel men vällagad comfort food. Men istället väljer de att servera kärlekslös mat som bara vuxna barn kan tycka om. Ni vet sådana som fortfarande käkar Kalle Ankamarmelad, av princip inte äter grönsaker, postar ”roliga” baconlänkar på Facebook och som tycker att allt som inte kommer från en halvfabrikatsförpackning ”smakar konstigt”.