Hårdrocken – och hur den upplevs – har förändrats en hel del sedan genren föddes för drygt fyrtio år sedan. Numera har nästan alla hört hårdrock. Genren har blivit rumsren – men inte helt. Den är farlig och ofarlig på en och samma gång, musiken hörs i klassiska radioprogram som Melodikrysset, men sida vid sida med storsäljarna finns de på olika sätt extrema artisterna.

Redan 2005 sände SVT Iron Maidens konsert på Ullevi, och när The big 4 – Metallica, Megadeath, Slayer och Anthrax – spelar på Ullevi direktsänds det metal igen. En av kommentatorerna är Linnéa Olsson, skribent i Svenska Dagbladet och gitarrist i metalpunkbandet Sonic Ritual.
– Generellt brukar ju folk säga att hårdrocken lockar för att genren på något sätt inte förändrar sig. Det finns en trygghet i det. Det är kanske en genre som man tidigt känner en samhörighet med – men det paradoxala är många känner utanförskap också – och att man inte släpper det.

Att vara hårdrockare handlar om att följa sin egen väg och att inte låta sig styras, både vad gäller livsstil och musiksmak. Musiken ger tillfälle till känsolutlopp och verklighetsflykt, inte minst live. Och det viktigaste är, trots allt, själva musiken.
– Det jag tror att många glömmer när man pratar om det här, är att det finns väldigt bra låtar. Precis som folk gillar att gå på Bruce Springsteen och sjunga med så gillar många att sjunga med till Metallicamusik. Det är kvalitet. Samma sak som… varför gillade så många Beatles? fortsätter Linnéa Olsson.

Hammerfalls Oscar Dronjak är inne på samma spår:
– Överlag, jämfört med pop, handlar det om själva känslan i musiken. Få hårdrocksband gör hitlåtar på löpande band bara för att få ut en hit. De flesta har gått sina egna vägar i livet, som Metallica och Maiden. Det handlar om ärlighet och uppriktighet. För mig i alla fall.

Samtidigt lyser musiken med sin frånvaro på singellistan. På förra veckans officiella albumlista innehar In Flames en andraplats och en samling med Iron Maiden ligger åtta. Den gamla sanningen om att hårdrockare köper flest skivor stämmer inte längre. Däremot gillar de att gå på konsert.

Helgens Ullevikonserter sålde snabbt slut trots konkurrens från festivaljättar som Peace & Love och Roskilde, Foo Fighters, med rötterna i hårdrock, lockade nyligen 30 830 personer i Stockholm och det svenska festivalrekordet med 47 000 besökare innehas av förra sommarens endagsfestival Sonisphere i Stockholm. Hårdrocksfesten Sweden Rock Festival har vuxit till en av Sveriges största festivaler, och sålde i år 33 000 biljetter per dag.
– Sådana här jätteevenemang visar att genren är mer populär än vad man får intryck av när man lyssnar på radio, konstaterar pressansvarige Martin Forssman.

Han menar att det som lockar är hårdrockens äkthet, energi och inbyggda coolhetsfaktor – och samhörigheten.
– Det är underförstått att hårdrockarna hör ihop, de står redan utanför, är en motsats till den allmänna normen. På en rockpub, -konsert eller -festival skapas en stämning av att alla är på samma sida. Man kan sätta sig vid vilket tält som helst, prata med vem som helst, det är en familjär stämning. Hård och aggressiv musik lockar inte aggressiva besökare utan tvärtom.

Samtidigt som genren är beständig finns det utrymme för nytänkande. Hårdrocksfans kan vara alltför konservativa, men är också trofasta och hängivna.
– Hårdrockare är så jävla dedikerade, älskar sin musik. Det finns en känslomässig koppling mellan artister och fans. Det är inte bara så att man har en bild på någon som är snygg på väggen och lyssnar på det en period i livet. Hårdrockarna släpper inte det. Jag tror att hårdrockare är mer passionerade, säger Oscar Dronjak.