Fakta: "Rampfeber"

Premiär: Lördag 16 april.

Teater: Dramaten.

Ensemble: Lotta Tejle, Helena Bergström, Torkel Petersson, Ana Gil de Melo Nascimento, Erik Stern, Mirja Turestedt, Rolf Skoglund, Andreas T Olsson och Janna Granström.

Med vårsolen dör allt publikintresse för Noréndramer menar Alexander Mørk-Eidem. Men det är inte enda anledningen till att han väljer Michael Frayns fars "Rampfeber" som sin första egna premiär på stora scenen.

– Det var roligt att börja med att skoja, jag kan använda mina egna fördomar och ta tag i dem. Det är lättare att vara ironisk innan man är en del av det hela, säger han.

Irriterande sardiner

"Rampfeber", eller rumpfeber, som den också skulle kunna kallas är historien om en teaterensemble som mot sin vilja tvingas sätta upp en slå-i-dörrarna-fars med tveksamma repliker, felplacerade sardiner och sovrumsdramatik.

Pjäsen är ett slags metateater där skådespelarna protesterar mot "fiskfärsen" som en irriterad Lotta Tejle uttrycker det. Men i stället för att spela ett teatersällskap vilket som helst låter Alexander Mørk-Eidem skådespelarna spela sig själva – eller i alla fall nästan.

– Jag började på Dramaten och min morfar spelade en gång här, men jag har aldrig rökt hasch med Margareta Krook eller blivit tafsad på av Jarl Kulle, säger Helena Bergström och bringar därmed klarhet i några av pjäsens påståenden.

Ganska rädd

Sist hon arbetade på Dramaten var det som nykläckt och ganska rädd ung skådepelare på en teater där Ingmar Bergman var kung. I "Rampfeber" är det hon själv som gör rollen som den forcerade och polyamorösa regissören Helena Bergström.

– För mig känns det här väldigt befriande, sist jag var här var jag så rädd för tyngden och traditionerna.

Brallorna dras ner även bokstavligt – både på manliga och kvinnliga skådespelare. Könsorganen blottas vilket ställt teaterns kostymörer inför stora utmaningar.

– Snoppen tycker jag är jättekul. Först försökte vi få den att fastna i en dörr men det gick inte, säger Helena Bergström som i en scen ska försöka tejpa fast den på norska flaggan.

Blott två dagar

Alexander Mørk-Eidems Dramatenförflutna utgörs av ett blott två dagar långt gästspel. Han hade regisserat en samarbetsuppsättning mellan de danska, norska och svenska nationalscenerna som spelades även på Dramaten.

– Jag satt på andra raden och hade ångest. Det var en dålig föreställning och det var helt och hållet mitt fel.

"Rampfeber" ser han i grunden som en arbetsplatskomedi med karaktärer som paragrafryttaren, den konservativa, den småkorkade och så vidare. Den lekfullhet och respektlöshet som han eftersträvar tycker han har funnits på Unga Dramaten i flera år. Men sin egen uppsättning vill han ta den ända in i finsalongen.

Men nästa gång, till hösten, hoppas han få göra något "mer seriöst" på Dramaten som nu är hans nya hemvist.

– Det är mycket lättare att jobba med exempelvis en Ibsen-pjäs med en tydlig psykologisk ingång. Det här är så mycket plock, saker måste vara på plats hela tiden, annars blir det kris.