Var det ett svårt steg att lämna September och börja spela in ett album under eget namn?   

– Ur ren försäljningssynpunkt var det kanske inte så smart … Och det är klart att jag tänkt: ”Shit, vad håller jag på med, ska jag verkligen byta artistnamn nu?” Men nu känns det otroligt bra. Jag har jobbat med dansmusik i tio år och efter ”Så mycket bättre” blev det väldigt mycket. Jag var rejält trött på mitt gamla jag, mina gamla låtar, att spela – allt. På så sätt har det varit skönt att skjuta September åt sidan och börja från noll. Det steget har gett mig ny inspiration. ”Inferno” känns lite som den första skivan någonsin.   

Berätta om det nya samarbetet med Kent-sångaren Joakim Berg?   

– Vi har flera gemensamma vänner och när de alla började säga: ”Ni borde samarbeta”, så blev jag förstås jättetaggad. Kent är ju Sveriges största rockband och en del av min uppväxt. En dag fick jag ett sms och vi stämde träff hemma hos honom. Jag vet inte hur många cigaretter jag kedjerökte innan jag gick upp, det var skitpirrigt. Men det släppte ganska fort och jag älskade verkligen de låtar som han spelade upp.   

Vad har du lyssnat på under inspelningen av ”Inferno”?  

– I studion tog vi ibland pauser och spelade upp musik, men det har varit väldigt varierat. Ett tag lyssnade vi mycket på Kanye West ”My beautiful dark twisted fantasy”. Och Shakespeare’s Sister. Jag har ju också lyssnat extremt mycket på Lisa Nilsson, Monica Zetterlund och Eva Dahlgren under min uppväxt, så de har nog undermedvetet inspirerat mig.  

Hur skulle du beskriva skivan?   

– Den känns explosiv. Den är också karg, samtidigt som det finns en värme i produktionen. Texterna står i fokus vilket jag tycker är kul. De är ganska ocensurerade, som om jag skulle suttit och pratat med en kompis.   

Hur pass annorlunda är det att sjunga på svenska?  

– Det är klart att det är en viss skillnad. Jag spelade faktiskt upp de nya låtarna för första gången live inför publik nu i helgen, och det kändes jäkligt bra. Jag märkte direkt att folk lyssnade på orden på ett annat sätt. När det är på engelska blir det mer fokus på helhetskänslan och musiken.   

Vem är popartisten Petra Marklund om ett år?   

– Jag vet inte. Jag har ingen aning. Allt beror på känslan. Just nu känns det skitkul och Jag längtar efter att få åka ut och spela igen i vår.

September

Hur skiljer sig September rent musikaliskt från Petra Marklund?   

– Lyssnar man på nya skivan så hör man att det finns mycket som är likt. Jag har ju min stil, det är bara stöpt i två olika musikgenrer – men det är fortfarande jag. Jag tycker verkligen att det finns en brygga mellan de två artistöarna. Men den här gången är det mer fokus på själva låtarna, texterna, och mindre på själva showen runt omkring.

Skulle ett samarbete med Joakim Berg vara möjligt på ett Septemberalbum?   

– Jag tror att Jocke kan göra vad som helst. Han är en extremt duktig låtskrivare. Han skulle säkert kunna skriva värsta superhiten till September.    

Har själva arbetsprocessen skilt sig under arbetet med ”Inferno”,  jämfört med hur du jobbat tidigare?  

– Förut har jag ju fått mycket material skickat till mig och sedan jobbat med många olika producenter. Alternativt att jag suttit och jobbat från grunden, skrivit, helt på egen hand. Den här gången har vi varit ett och samma gäng från början som jobbat enhetligt. Vi har suttit i studion under kontorstider och bara kört, och det var så jag ville ha det.

I presstexten till ”Inferno” står det att ”discodivan September får acceptera att befinna sig i andrarummet under en tid”. Hur känner den del av dig som är September inför detta?    

– Att konstant vara på resande fot är inte så flashigt som det låter, till slut blir det tröttsamt. Att landa på särskilda ”artistflygplatser”, bli hämtad i limousine och få röda rosor av folk du inte känner kan kännas äventyrligt för stunden, men jag har gjort den där grejen så mycket att jag känner mig nöjd. Nu ser jag bara fram emot att få spela i Sverige.

Tror du låttitlar som ”Aska i vinden” och ”Krig” kommer överraska dina tidigare fans?  

– Det är redan en hel del franska fans som förbeställt skivan – trots att den är på svenska. Men visst, det är klart att det blir en skillnad. Både jag och mina gamla fans kommer säkert, till viss del, sakna discon.

Om du skulle ställa upp i Melodifestivalen – skulle det då vara som September?  

– Jag inget intresse alls av Melodifestivalen. Jag har aldrig drömt om det eller sett det som någon stor grej. Det är bara skönt att jag kan klara mig utan det. Dessutom känns det så tveksamt att låta tv-tittare bedöma huruvida jag gjort en bra låt eller inte, jag tror jag skulle bli skitstressad av den grejen. Jag gillar att tävla, men inte i musik.