Än en gång har Sylvester Stallone samlat de största actionhjältarna i en och samma film. Arnold Schwarzenegger, Bruce Willis, Jean-Claude Van Damme, Chuck Norris, Jason Statham, Jet Li och så Dolph Lundgren. 

– Det är faktiskt lite overkligt att vara samlade så. Alla står i samma rum och spänner på sig granater och sätter på sig vapen. Bruce står och pratar i telefon, Sly (Sylvester Stallone) röker sin cigarr och Arnold kommer in i rummet och säger ”I want a big gun!”. För mig var det en ära att få vara med. Jag har ju sett filmer med de här killarna när jag var grabb, säger Dolph Lundgren ödmjukt. 

Men trots att ”The expendables” väckte liv i Dolphs något slumrande karriär så var det inte självklart för honom att tacka ja till uppföljaren.

– Jag tyckte att min rollfigur Gunnar var så tråkig. Jag snackade med Stallone som lovade att skriva om manuset lite och han gjorde rollen mer komisk. Det kändes som en utmaning att han var rolig, det var något annat än att bara slå folk på käften. Det kan jag göra i sömnen, förklarar han. 

En nytändning i karriären är inte det enda nya i Dolph Lundgrens liv. Han har skilt sig, flyttat från Marbella, där han och familjen bodde i tio år för att döttrarna inte skulle växa upp i Hollywood, till Los Angeles samt träffat nya (och ”unga och heta” som han själv skojar om på scen under måndagens galapremiär i Stockholm) flickvännen Jenny. Han skrattar och säger att det är ganska bra att vara Dolph Lundgren för tillfället. 

Har svenskarnas syn på dig förändrats?
– Ja, absolut och det är roligt. Det är tack vare mitt sommarprat och att jag var med i Melodifestivalen. Ingen kände mig innan dess. Jag var bara en stor blond sak som slogs på vita duken. Ingen visste vem som fanns bakom.