Svartengrens är så nyöppnat att två av de inbundna läderböckerna i fönstret fortfarande står placerade upp och ned. En fadäs av inredaren som jag nu personligen rättat till. Möjligen säger det något om Svartengrens: även om krogen är dyr och köttet påkostat är bemötandet och servicen lite improviserat hejsan-hoppsan. Detta skiljer Svartengrens från sina föregångare: där AG och Vassa Eggen är uppsträckta och korrekta restauranger i övre mellanklass satsar Svartengrens på att bli mer av ledig kvarterskrog med kvalitetskäk. Servitrisen skämtar otvunget och kan till och med slå sig ned på en stol när hon tar beställning av bekanta. Väggarna täcks av vad som liknar ett droppmålat allmogemönster och stolarna är oregelbunda. Svartengrens saknar än så länge den åldersblandning som gjort AG till ett kosmopolitiskt stekhus. Alla på krogen denna premiärlördag tycks vara kring 30, eller så önskar man att man vore det. Inget fel i det – men om restaurangen tänker ta omkring 350 för sina entrecôter och ytterligare 75 kronor för tillbehören måste man nog på sikt fånga en mer kapitalstark grupp än de unga trendsättarna med sin oregelbunda inkomster.

Nu försöker Svartengrens motivera prisbilden med ett slags vetenskaplighet: flaggskeppen på köttlistan är utrustade med fotnoter, som vore menyn en doktorsavhandling i köttologi. Min entrecôte – som verkligen var lysande – och Johans biff – så stor att han fick lämna kvar en kant – presenteras med varsin miniessä om dess ursprung. Ett elegant – och lite ängsligt – sätt att visa på ambitionsnivån; i en tid när alla krogar serverar närodlat förstår jag behovet av hårdfakta på menyn. I slutändan är det dock bara resultatet som räknas. Och där håller Svartengrens redan hög nivå (även om tillbehören borde inkluderas i priset och dess cole slaw smaka något mindre av hälsosam yoghurt). Vi blev alltså placerade i Ture Sventon-hörnan, med skrivmaskin och några felvända bokverk som putslustig rekvisita. Krogkoncept bör dock dras till sin spets för att roa. Matcha därför omedelbart den utmärkta hemgjorda godisglassen (Rocky Road, 82 kronor) med en dessert-semla. Samt, förstås, en überkompetent Fröken Jansson-servitris.