– Att göra mig fri från samhällets idé om feminitet, och bli lycklig, fri och sexuell utan den, och att värdera mig själv efter egenskaper som är extremt mycket viktigare har varit i sanning befriande.

Emer O'Toole, irländsk feminist och författare.

Fakta: Emer O'Toole

Född: I Galway, västra Irland.

Bakgrund: Har studerat i Dublin och London. Har doktorerat i teatervetenskap.

Bor: I Montreal, jobbar på University of Concordia.

Genomslag: Slutade ta bort sin kroppsbehåring när hon var 26. Blev nedringd av medier från en rad länder efter att hon visat sin håriga armhåla i brittisk morgon-tv 2012. BBC ringde och en norsk dagstidning kom på besök.

Hon har varit noggrann i sina observationer: en kvinna på det svenska förlaget har håriga armhålor, men alla nakna kvinnoben i Stockholm har än så länge varit rakade, även här i det mest feministiska av länder.

Däremot har ingen reagerat på hennes egen kroppsbehåring, vilket skedde när hon besökte London några dagar tidigare: den dag hon bar shorts uttryckte åtminstone fyra män sitt äckel.

– Av alla mina små experiment har det svåraste varit att sluta raka armhålorna och benen. Det vore en sak om man verkligen kunde välja, om man kunde ha kroppshår utan att folk stirrade på en och utan att de sade hemska saker, men så är det inte, säger Emer O'Toole.

Handgriplig teori

Hon har doktorerat i teatervetenskap och undervisar på University of Concordia i Montreal. "Girls will be girls" heter hennes handbok i feminism, egentligen ett sätt att bryta ner Judith Butlers teori till handgriplig praktik, och göra teoriikonen förståelig, till och med rolig, även för kompisarna hemma på den irländska puben.

I de övre tonåren var Emer O'Toole anorektisk och besatt av sitt eget utseende.

– Jag led av konstakt psykisk stress över huruvida jag uppförde mig korrekt och såg bra ut. Jag vaknade upp och kände att mitt utseende den dagen var det absolut viktigaste. Ibland var jag nästan i tårar innan jag gick hemifrån för att jag kände mig för fet och jag känner till så många kvinnliga vänner som har gått igenom exakt samma sak.

Stegvis frigörelse

I boken beskriver hon sin stegvisa frigörelse från samhällets feminina ideal och den skam de förde med sig.

– Kanske borde jag skriva en sång, "Judith Butler changed my life", säger hon med ett skratt.

I sina tidningskolumner i The Guardian och Irish Times argumenterar hon för fri abort på Irland, en fråga som hon är djupt engagerad i. Beslutet skulle kräva grundlagsändring och folkomröstning, men trots det ökade stödet är hon inte säker på att majoriteten skulle rösta för.

– Det har hänt väldigt mycket de senaste åren, men "feminist" är fortfarande ett skällsord.