FUNKTIONSHINDRAD. Toralf Nilsson är inte som andra. Det är man inte om man spelar huvudrollen i en succémusikal. Toralf är stjärnan i ”Elvis”, som bygger på Elvis Presleys liv. Bakom uppsättningen står Glada Hudik-teatern, en ensemble där funktionshindrade och ”normalstörda” arbetar tillsammans.

Till teaterns första uppsättning 1996 kom 24 betalande. Resterande 376 biljetter fick man skänka bort. Publiken var rädd för att skratta åt de handikappade, men har med tiden insett att de skrattar med dem.
Hemma i Hudiksvall har 15 120 biljetter sålts till ”Elvis”, en oerhörd siffra med tanke på att staden bara har 15 273 invånare. När ”Elvis” nu sätts upp på Cirkus är elva föreställningar redan slutsålda. Men det blir tre extraföreställningar i mars.

Är det nervöst att spela i Stockholm?
– Nej, det ska bli jättekul. Ibland är man rädd för tanken att man ska göra bort sig inför en massa folk. De kanske tycker att han Toralf, han kan väl ingenting. Men det kan jag ju. Det är många som tycker att vi är duktiga här. 19 000! Det du!

Beskriv handlingen i ”Elvis”.
– Den handlar om att Evis börjar i en ny skola och så får han skivkontrakt och så får jag sjunga min första låt. Vill du veta känslan hur det är att vara på scen? Det är som att krama den tjej du gillar mest på hela jorden. Du skäms inte för att vara dig själv, du vågar ge av dig själv. Man ska inte stänga in sig och vara rädd för att bli mobbad.

Har folk varit elaka mot dig?
– Ja, tidigare har de mobbat och retat mig. Det är sådana som inte förstår bättre. De kanske inte tycker att jag duger. Jag önskar kanske att jag inte var handikappad, men jag trivs bra med mitt liv ändå. Jag har kanske inte alltid varit den bäste Toralf, men jag är jättesnäll och omtänksam. Jag älskar att träffa folk, jag är social och så älskar jag hockey. Brynäs är mitt största favoritlag.

Är Elvis Presley en gammal idol?
– Nä, jag fick den här rollen av Pär Johansson (Glada Hudikteaterns grundare, reds anm). Det är det bästa som hänt mig.

Men gillar du hans musik?
– Jag gillar ”Don’t be cruel”, men annars är han ingen favorit, så där. Jag gillar Scooter, Carola och Herreys. Jag tycker inte om hiphop och DiLeva. Vet du varför jag inte gillar honom? För att han klär sig som en transvestit.

Men ska man inte vara snäll även mot dem som är annorlunda?
– Jo, han är ju folk han också. Men jag gillar inte honom som artist, det är inte min smak. Men du kanske undrar varför jag började med teater? Det är för att jag gillade det här med publiken, att de liksom skulle uppskatta mig mer än vad de gör. Att de inte ska hacka på mig, reta mig och kalla mig för missfoster. Visa att jag duger.

Det har du bevisat nu.
– Ja, folk älskar mig. Tjejerna blir... galna kan jag inte säga, men de tycker om det.  ”Vad bra du är Toralf”, säger de. Att vara så här omtyckt, att få skriva autografer, det är en härlig känsla.

Men så kallas du också för ”Tjejtjusaren”! Vad har du för knep egentligen?
– Jag brukar busvissla på tjejer. Och så brukar jag flirta med dem, blinka med ett öga. Man måste visa charmen. Stänger du in dig får du inga tjejer. Jag gillar tjejer. De ska vara snygga och snälla och gilla att pussas och kramas.