Artist: Håkan Hellström
Skiva: För sent för Edelweiss (Dolores/EMI)
Betyg: ••••

Den bredbenta dosen E Street Band på inledande ”Tro och tvivel” skäms inte för sig, och när pianot i avslutande ”Inte skyldig nån nåt” till slut klingar ut står det klart att Springsteenpastischerna är en av den här skivans musikaliska hörnstenar.

De andra är gammal hederlig Göteborgsprogg, Motownsoul och pianohamrande boogie. Men att prata om hörn är givetvis helt omöjligt och på ”För sent för Edelweiss” roterar referenserna samman till ett cirkelformat Hellströmskt litet mästerverk. Hans textrader fortsätter även den här gången att likt blod pulsera in i hjärtats kamrar, och de träffar alltid – precis som orden från ens bästa vän – som de ska, vare sig man vill eller inte.

Att lyssna på ”För sent för Edelweiss” är som att plötsligt få ett överraskande brev och omedelbart veta vem avsändaren är.

Maggio sprider värme

Artist: Veronica Maggio
Skiva: Och vinnaren är (Universal Music)
Betyg: •••

Veronica Maggio fick oss att nynna på ”Dumpa mig” för ett par år sedan, och risken finns att vi nu kommer att tralla att vi är ”Mån­dagsbarn”. De ganska banala men träffsäkra texterna tillsam­mans med hennes (och Oskar Kihlen Linnros) alldeles egna lekfulla pophybrid sätter sig och sprider värme i kroppen. Nu saknas bara våren, sedan sjunger jag gärna med.

Storbandsrock utan melodi

Artist: Panic At The Disco
Skiva: Pretty odd (Atlantic/Warner)
Betyg: •

Emoflickornas unisona ”MEH!” ekar över landet. Pojkrumspunkarna i PATD har nämli­gen lämnat dem bakom sig för – storbandsrock.

Man skulle vilja säga att det är kul att de håller på, men när de dränker sina nyfunna Beatles- och Smithsinfluenser i en orkestrering som dödar varje ansats till melodi tycker man inte det. Jag föredrar nästan pojkrumspunken.

Full fart bakåt för REM

Artist: REM
Skiva: Accelerate (Warner Brothers)
Betyg: ••

Till slut förfärades även REM över vilket tråkigt band de utvecklats till. Och för att återupprätta sitt rykte har de nu satt full fart bakåt och försöker låta som de gjorde när de slog ige­nom på 80-talet.
Vitamininjektionen är effektiv, men de glömmer bort att deras punk blivit medelålders. Trots allt klär sig REM bäst i eftertänk­samma låtar som reflekterar samtiden.