Titel: Sex and the city
Genre: Dramakomedi
Betyg: •••

Fyra år har gått sedan Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha sa ajöss till tv-tittarna. Nu ska Carrie och Mr Big gänga sig, men på tröskeln till paradiset går något snett.
Hängivna fans av serien kan andas ut, liksom belackarna. Filmen, som både känns och är för lång, levererar det förväntade, romantiskt fluff, kniviga (nåja) relationsproblem och kaxiga repliker – allt i lyxförpackningar från världens stora modehus.

Att se fyra vita, välbeställda New York-brudar frossa i svindyrt mode, glassiga fester och allt annat som västvärldens kvinnor tror att de behöver, blir i längden ganska påfrestande.
Men vad är egentligen ”Sex and the city”? Jo, en hårdretuscherad, icke-problematiserande tröstfilm för Prozacgenerationen likväl som för Paris Hilton-följet.

Är du ute efter mer än ”kärlek och mode”, se något annat.

Svår att skaka av sig

Titel: Stop loss
Genre: Drama
Betyg: •••

Efter en frivillig vända i Irak återvänder Brandon (Ryan Phillippe) hem till Texas för att ta emot tapperhetsmedalj – och börja ett nytt liv långt från krigets trauman.

Men armén beordrar honom tillbaka till det kaotiska Irak, vilket tvingar honom på flykt.
Kimberly Peirce (regi) följer upp ”Boys don’t cry” med ett drabbande, om än svajigt, ödesdrama. Eftertexterna berättar att 81 000 amerikaner fått sin Irakvistelse tvångsför­längd, som Brandon. Det gör filmen ännu svårare att skaka av sig.

Magi bara för de allra yngsta

Titel: Den magiska leksaksaffären
Genre: Familj
Betyg: ••

Den 243-åriga (!) butiks­innehavaren Herr Mackapär (Dustin Hoffman) tycker det är dags att lämna över titelns affär till unga biträdet Molly (Natalie Port­man). Hon tvivlar dock på sin egen förmåga att skapa magi. Både miljöerna och den (rätt tunna) storyn har viss charm – men magin uppstå bara för de allra yngsta i publiken.

Sexskämten går på tomgång

Titel: Jiddra inte med Zohan
Genre: Komedi
Betyg: ••

Den israeliske superagenten Zohan drömmer om att bli hårfrisör och göra hela världen ”silky smooth”. För att slippa slåss fejkar han sin egen död och flyr till USA. Den hämningslösa driften med Mellanösternkonflikten funkar förvånansvärt bra, sexskämten däremot går på tomgång.

Bäst är Adam Sandler, som lånar friskt från Sacha Baron Cohens Borat- och Ali G-karaktärer och får till sin övervinnande humormix av smaklös idioti och godlynthet.