Få begrepp är så styvmoderligt behandlade som just kombinationen ”vin” och ”bar”. Det finns ett antal etablissemang i Göteborg som gärna skryter om att vara en vinbar. I många fall är det som att säga att man har ett spa hemma när det egentligen handlar om ett kaklat område med handdusch. Det borde rimligtvis tillsättas en statlig kommission som ger godkännande huruvida restauranger verkligen kan kallas vinbarer. 

I söndags landade jag från Paris, naturligtvis den främsta plats för den urbana vinbaren. Här finns unga, alerta och passionerade vinbarsföreståndare. Alltid ute på fälten, letar de som tryffelgrisar efter nya spännande viner och producenter. 

Man blir tårögd när man pratar med personalen på Le Verre Volé, Le Dauphin, Le Chateaubriand och ges tillfälle att njuta av producenter som Andrea Calek, Sebastien Riffault och Frank Cornelissen. Den nya generationen helt naturliga viner från mikrojordbruk säljs för mindre än vad ett kemiskt manipulerat ”glas rött” kostar på en typisk svensk vinbar. Det händer saker ute i vinvärlden. Danmark har förstått detta, ännu inte Sverige.

Bistro Merlot på Engelbrektsgatan är just en typisk svensk vinbar. Vinmenyn består av kontraktsuppköpt halvkvalité från superkommersiella storproducenter. På menyn finns inga handplockade viner eller kunskap av vad som just nu händer på fälten i Bourgogne, Loir eller Friuli. Viner som Cline och Ravenswood får i stället agera symbol för Bistro Merlots vinmeny som dock naturligtvis också pyntas med några säkra kort för tusentals kronor. 

Det är för enkelt att gå i säng med en stor vinagentur, köpa sockrade medianviner med mängdrabatt och sedan kalla sig för vinbar. Som konsument ska man kräva mer av en restaurang. Jag saknar bredden, fingertoppskänslan och kunskapen: ett utbud av egensinnig, terroirdriven ”vin nature” bredvid, säg, Leflaive Puligny-Montrachet Combettes 1er Cru 2005.

Jag äter vitvinsångade musslor (189 kronor) och bräserat lamm (225 kronor). Råvarorna är inte direkt handplockade heller, dock bättre än vinerna, och inte på något sätt illa preparerade, men ingenting lyfter till några gastronomiska höjder. 

För Bistro Merlot, och alla vinbarer med ambition i Göteborg, krävs en omedelbar uppdatering.