Fakta: The Beatles svåra år

1966, året då The Beatles slutar turnera, är mycket turbulent för gruppen. Bland annat orsakar de upplopp på Filippinerna när de oavsiktligt förolämpar diktatorshustrun Imelda Marcos. Det är med ett nödrop som de lyckas undslippa den rasande mobben.

I USA möts bandet av ursinniga protester från religiösa grupper, och även Ku Klux Klan, efter att John Lennon sagt att The Beatles är mer populära än Jesus. Uttalandet får Vatikanen att bannlysa deras skivor.

Under sina konserter plågas bandet allt mer av att deras utrustning inte är tillräckligt kraftfull för att överrösta de skrikande fansen.

Fakta: "The Beatles: Eight days a week"

Dokumentären, som är regisserad av Ron Howard, skildrar The Beatles år som turnerande band mellan 1962 och 1966, från de skramliga spelningarna på The Cavern Club i Liverpool till finalkonserten i San Francisco den 29 augusti 1966.

Filmen är gjord i samarbete med Paul McCartney, Ringo Starr och John Lennon och George Harrisons tidigare fruar Yoko Ono och Olivia Harrison.

Galapremiären av "The Beatles: Eight days a week" sker i London den 15 september. Galan livesänds före visningen av filmen i ett antal svenska städer, efter filmen visas dessutom extramaterial från The Beatles konsert på Shea Stadium 1945.

Filmen får ordinarie svensk biopremiär den 16 september.

Efter drygt 1 400 spelningar gör The Beatles sitt sista kommersiella framträdande i Candlestick Park i San Francisco den 29 augusti 1966. Då har de tröttnat på att försöka överrösta de böljande massorna av illtjutande fans med sina näpna Vox-förstärkare.

Paradoxalt nog är det alltså deras ofattbara popularitet som nära på knäcker dem.

– Jag ser det här som en berättelse om överlevnad. Om du tittar närmare på vad de här fyra killarna genomlevde, som individer och kollektiv, så är det otroligt att de faktiskt kom levande ut på andra sidan, säger Ron Howard.

Scener från Sverige

I hans film varvas intervjuer och analyser med konsertklipp som finputsats digitalt. Bland annat har Giles Martin, Beatles-producenten George Martins son, lyckats synka ljud från avancerade bootleg-inspelningar med rörliga livebilder. Svenska entusiaster kan twista och skrika över att flera klipp är inspelade i Sverige.

Ron Howard skrattar avvärjande när de mest encyklopediskt lagda Beatles-fanatikerna kommer på tal. De som garanterat kommer att finkamma filmen i jakten på fel.

– Vårt team är fullt av minst lika hängivna fantaster. Samtidigt är det förstås frustrerande att det finns så mycket material som inte ryms i filmen. Det påminner om när jag gjorde "Apollo 13". Ämnet är så oändligt rikt, säger den Oscarsbelönade regissören och påpekar att han mer än gärna skulle fortsätta att skildra The Beatles i en hel tv-serie.

Har arbetet med filmen förändrat din syn på The Beatles?

– Jag har fått en djupare förståelse för deras integritet. De vägrade till exempel att spela för en segregerad publik, trots att alla försökte få dem på andra tankar, säger Ron Howard som även fascineras över de sannolikt svindlande summor som bandet avstod från när de slutade turnera.

– Vare sig Paul eller Ringo vill precisera några summor, men man kan föreställa sig. De bara lämnade alla dessa pengar som låg på bordet för att förverkliga sina kreativa visioner i studion.

Mästerverk

Strax därefter påbörjade de inspelningen av "Sgt Pepper's lonely hearts club band", ett mästerverk som tidningen Rolling Stone utnämnt till alla tiders viktigaste rockskiva.

Vi avslutar med den svåraste frågan. Vilken är din favorit-Beatle?

– Nu låter det som att jag försöker vara diplomatisk, men jag har ingen favorit. Fast så mycket kan jag säga att jag verkligen kan relatera till Paul McCartneys kärlek till sitt arbete och hans ambition att vara nära och serva sin publik. Det kände jag tydligt under våra samtal.