Fakta: Jätten

(TT)

Genre: Dramakomedi

Premiär: 14 oktober 2016

I rollerna: Christian Andrén, Johan Kylén, Anna Bjelkerud med flera.

Regi: Johannes Nyholm

Speltid: 1 timme 26 minuter

Censur: 11 år

Betyg: + + + +

Invigningen av Göteborgs filmfestival 2011. I raderna av röda sammetsfåtöljer på biografen Draken halvligger människor och flämtar efter andan mellan gapskratten. Tårar strilar nerför rödmosiga ansikten. Det är första gången som Johannes Nyholms kortfilm "Las Palmas" – med hans lilla dotter i rollen som berusad pensionär på Mallorca – visas för en biopublik.

"Las Palmas" blev en global sensation, bara trailern har visats nästan 20 miljoner gånger på Youtube. Säkert var det kärleken till den filmen som gjorde att Nyholm på två veckor lyckades samla in 100 000 kronor via gräsrotsfinansiering till specialeffekterna till sin debutlångfilm.

Och det bör kanske sägas direkt: "Jätten" är inte "Las Palmas". I stället för skrikskratt har Nyholm satsat på en mer lågmäld humor – bland mycket annat – i berättelsen om den passionerade boulespelaren Rikard.

Rikard (spelad av Christian Andrén) är 30 år och lider av autism, talsvårigheter och en allvarlig missbildning. Som liten blev han övergiven av sin sköra mamma som inte klarade av att ta hand om honom. Nu bor han på ett vårdhem men trivs bäst på bouleklubben, tillsammans med kompisen Roland (Johan Kylén). Men Rikard saknar sin mamma, och när livet blir för tungt tar han hjälp av en 50 meter hög jätte för att återförenas med henne.

Johannes Nyholms film är en märklig men fängslande blandning av diskbänksrealism och drömsk fantasy. Inledningen – där Rikard hamnar på sjukhuset och blir petad på att nyfikna medicinstudenter – för tankarna till "Elefantmannen", men skildringen av Rikards liv på boendet bubblar av värme och humanism. Särskilt fint gestaltad är relationen mellan Rikard och den obrottsligt lojale Roland, som gör allt som står i hans makt för att Rikard ska få tävla i nordiska mästerskapen i boule.

Men det är när Nyholm låter fantasin flyga fritt som "Jätten" blir som bäst. De färgsprakande sagosekvenserna – när Rikard får sällskap av den vördnadsbjudande jätten – är ren filmmagi. Inte minst tack vare Björn Olssons suggestiva westernmusik, som med ett ackord förvandlar olycksbarn till superhjälte.