Fakta: Kollektivet

(TT)

Genre: Dramakomedi

Premiär: 15 juli 2016

I rollerna: Trine Dyrholm, Ulrich Thomsen, Fares Fares med flera.

Regi: Thomas Vinterberg

Speltid: 1 timme 51 minuter

Censur: 11 år

Betyg: + + + +

I en intervju inför filmen "Jakten", om en förskollärare som anklagas för sexuella övergrepp, berättade regissören Thomas Vinterberg om ett kärt minne från sin skoltid på det frisinnade 70-talet. Under en lektion i tredje klass bad han den rödvinsdimmige läraren att ta en paus från matematiken och berätta om sex i stället.

"Han tog av sig byxorna och visade oss sitt könsorgan. Vi fick en riktigt bra lektion, han visade oss hur den såg ut och förklarade hur den funkade, och det var helt ickesexuellt. Inte på något sätt var det en kränkning av barnen."

Det är inte utan att man blir lite besviken för att just denna scen inte är med, när Vinterberg nu gör film inspirerad av sin barndoms hippieliv. I stället fokuserar han på uppväxten i ett färgstarkt kollektiv.

Arkitekten Erik ärver en pampig villa i Köpenhamns finare kvarter av fadern som han inte pratat med på 20 år. Han vill egentligen sälja, men låter sig övertalas av hustrun Anna och tonårsdottern Freja att i stället bilda storfamilj med sex andra personer. Det blir ett brokigt och bullrigt hushåll där Anna blomstrar medan Erik känner sig alltmer osynlig och undanträngd – tills han förälskar sig i den betydligt yngre Emma. Då uppstår sprickor i samhörigheten.

Det är oundvikligt att dra paralleller mellan "Kollektivet" och Lukas Moodyssons "Tillsammans". Förutom miljön och tidsandan blottlägger Vinterberg samma naivitet och samma låtsaslekar: vuxna som förvandlas till barn medan barnen skeptiskt betraktar hela spektaklet. Men "Kollektivet" saknar Moodyssons sprakande lekfullhet, det är en mycket smärtsammare historia. Särskilt Trine Dyrholm som Anna laddar filmen med en ångest som inga dråpliga husmöten eller frejdiga nakenbad kan ta udden av.

Thomas Vinterberg vurmar för sitt 70-tal, när ingen använde bilbälte och man fick röka var man ville. Men det hans gripande film starkast förmedlar är hur fruktansvärt jobbigt livet blir när det inte finns några tabun. När alla mänskliga nycker är tillåtna, allt är okej – till och med att visa snoppen för skolbarn.