Fakta: Love

(TT)

Genre: Drama

Premiär: 12 februari 2016

I rollerna: Karl Glusman, Klara Kristin, Aomi Muyock, Gaspar Noe

Regi: Gaspar Noe

Speltid: 2 timmar 15 minuter

Censur: Från 15 år

Betyg: +

Den egentligen enda skillnaden mellan en porrfilm och "Love" är att de autentiska sexscenerna ingår inom berättarramen av ett förhållande. Som visserligen i sin tur baseras på mest sex. De improviserade, långa och stundtals avancerade sexscenerna gör inte nödvändigtvis "Love" till en dålig film men till en ointressant film.

Mycket kan man anklaga den argentinska filmskaparen Gaspar Noe för (de vanligaste omdömena är kontroversiell, experimentell och i viss mån äcklig) men ointressant eller tråkig har han inte varit. Förrän nu då han gett sig på att porträttera ett ointressant triangeldrama där Murphy och Electra har ett oerhört sexuellt präglat förhållande. När det inte liggs så pratas det om sex. Men en trekant med en mycket ung, kvinnlig granne – bådas ultimata sexfantasi – förändrar både dynamiken och relationens regler. Plötsligt kommer saker som svek och svartsjuka in i förhållandet som spricker när grannen blir med barn.

Men Murphy kan inte släppa tanken på Electra och minns henne filmen igenom genom deras sexupplevelser. Många tecken tyder på att Murphy (som också är filmskapare) är Noes alter ego och när denne säger att han vill göra film med "blod, sperma och tårar" ligger jämförelsen ytterst nära. Noes mest kända film "Irréversible" (2002) fick biobesökare att både svimma och kräkas (till och med i Cannes). "Love" innehåller inga våldsamma inslag som "Irréversible" gör men här finns ändå en besläktad anda av att skärskåda det sexuella in till obehaglighetens gräns. I det här fallet bland annat genom ejakulation mot kameralinsen och ett samlag filmat inifrån kvinnokroppen. Känsliga biobesökare varnas.

Men så mycket mer än grafiskt påträngande sexscener (och ett oändligt antal sådana) är inte "Love". Det är nästan ironiskt att ens kalla filmen "Love" och inte, till exempel, "Sex". När den premiärvisades i Cannes förra året visades den i 3D. Ganska talande ändå, för vad man valt att, så att säga, lyfta fram. Bäst gör man nog i att se detta som ett enkelriktat experiment bara, i hur långt man kan förskjuta en sexscen i en film, tills den räknas som porr. En i sig trist fråga. Från en trist film.