Fakta: Nocturnal animals

Genre: Dramathriller

Premiär: 18 november 2016

I rollerna: Amy Adams, Jake Gyllenhaal, Michael Shannon med flera

Regi: Tom Ford

Speltid: 1 timme 57 minuter

Censur: Från 15 år

Betyg: + + + + +

För sju år sedan svepte modedesignern Tom Ford in i filmvärlden med regidebuten "En enda man", en stilistisk tour de force. Det är nästan provocerande att "Nocturnal animals" – alltså hans andra film – är snäppet vassare.

Med ytterst skicklig hand bakar Ford ihop tre historier till en helhet, där fundamentet utgörs av konstgalleristen Susan (Amy Adams) och hennes tomma liv i Los Angeles. När hon en dag får ett bokmanuskript i sina händer, signerat hennes före detta man Edward (Jake Gyllenhaal), vänder det upp och ned på tillvaron. Susan upplever att bokens handling, där en man, hans fru och unga dotter råkar ut för ett gäng illasinnade rednecks på en bilresa i Texas, talar direkt till henne med sina många kopplingar till verkligheten.

Filmen förflyttar sig sömlöst mellan Susans läsning, bokens handling – en berättelse som alltså iscensätts i filmen – och tillbakablickar till ett förflutet där Susans svek mot den aspirerande författaren Edward uppdagas. Det låter inte mycket på pappret. Men Ford blandar subtilt, nästan omärkligt, ihop en förhäxande dekokt på våld, hämnd och skuld, och låter den förgifta åskådaren. Snart släpper man sina moraliska betänkelser och längtar efter mer ond, bråd, död.

Att Ford är en superb estet visste vi sen tidigare, men han verkar också förmå sina medarbetare att prestera sitt yttersta. Seamus McGarvey (foto), Joan Sobel (klipp) och kompositören Abel Korzeniowski bidrar alla till en omisskännelig hitchcocksk stämning här. På skådespelarfronten bör, utöver Adams och Gyllenhaal, också Aaron Taylor-Johnson och Michael Shannon nämnas, den senare inte minst för att han tillför något helt eget av en sliten sydstatssnutkliché.

Hur "Nocturnal animals" förhåller sig till författaren Austin Wrights litterära förlaga, med titeln "Tony och Susan", vet jag tyvärr inte (ännu!). Men filmen är utan tvekan en av årets bästa.