Fakta: Sju minuter efter midnatt

Originaltitel: A monster calls

Genre: Fantasy

Premiär: 25 november 2016

I rollerna: Lewis MacDougall, Felicity Jones, Sigourney Weaver med flera

Regi: JA Bayona

Speltid: 1 timme 48 minuter

Censur: Från 11 år

Betyg: + + + +

Minst tre biofilmer i år handlar om barn som lär känna mystiska väsen. JA Bayonas "Sju minuter efter midnatt" följer på Steven Spielbergs Roald Dahl-filmatisering "SVJ" och Disneys lyckade uppdatering av "Peter och draken Elliott", och är den klart mörkaste av de tre.

Bayona, som tidigare har lekt med det övernaturliga i "Barnhemmet" och hanterat känslostormar i tsunamiskildringen "The impossible" landar rätt här, i en lyckad mix av folksaga och brittisk socialrealism. I centrum står 13-årige Conor (Lewis MacDougall), vars vardag kantas av mobbning, återkommande mardrömmar och hans cancerdrabbade mammas (Felicity Jones) allt sämre tillstånd. Den enda ventilen han har är tecknandet, en talang han ärvt av sin mor.

Men Conors plågor väcker oanade krafter till liv. Sju minuter efter midnatt får han påhälsning av ett uråldrigt trädkreatur som erbjuder Conor tre sagor i utbyte mot Conors egen berättelse. Det hela rör sig förstås om någon form av vägledning, men det dröjer innan man förstår hur det hela hänger ihop.

Patrick Ness har skrivit manus utifrån sin egen roman, och JA Bayona hanterar materialet skickligt, med öga för dess visuella potential. Conors teckningar blir utgångspunkten för bildsättningen av monstrets sagor, så historierna blir egna små bildkonstverk i filmen samtidigt som de knyts ihop med huvudrollfigurens egen historia.

Det är uppenbart från start att "Sju minuter över midnatt" kommer trigga tårkanalerna. Här gör filmens skådespelare en stor insats för att styra gråtfloden i rätt riktning – ett relativt enkelt jobb för den skickliga Felicity Jones eller en veteran som Sigourney Weaver (som spelar Conors bistra mormor). Desto mer imponerande är att nykomlingen MacDougall når upp till deras nivå utan att slå an en enda falsk ton.