Fakta: Stulna blickar

Originaltitel: Desde allá

Genre: Drama

Premiär: 26 augusti 2016

I rollerna: Alfredo Castro, Luis Silva, Jericó Montilla med flera

Regi: Lorenzo Vigas

Speltid: 1 timme 33 minuter

Censur: Från 15 år

Betyg: + + + +

Det är möjligt att en samling erfarna medarbetare – filmfotografen Sergio Armstrong och manusmedarbetaren Guillermo Arriaga är bara två bidragande namn – har gett skjuts åt långfilmsdebutanten Lorenzo Vigas "Stulna blickar". Men den här filmen dryper av talang, och visar att Vigas är en filmskapare värd att hålla ögonen på.

Redan den inledande scenen, där filmens huvudperson Armando (Alfredo Castro) raggar upp en ung, fattig kille på en buss i Caracas, framkallar rysningar. Man känner lika delar äckel och sympati för den medelålders, välklädde mannen som lever ut sina stramt återhållna sexuella fantasier genom att runka medan han tittar på ynglingars halvnakna baksidor.

Se, alltså, men inte röra – vilket inte gör maktförhållandet mindre uppenbart. Så när Armando får med sig den unge läckerbiten Elder (Luis Silva) hem, bara för att både åka på stryk och bli rånad, känns det någonstans en gnutta tillfredsställande.

Den reaktionen visar vilka tangenter Vigas spelar på. Visst är Armando en snuskig torsk, men han förtjänar knappast stryk (vem gör det?). Snart skymtar skärvor av ett mörkt och komplext förflutet. Armando hatar sin far, Elder har ingen, och den senare börjar motvilligt dras till sin äldre uppvaktare.

Vad som sedan följer är en fantastisk kärlekshistoria med svidande bitter eftersmak. Så upprörande är upplösningen att man känner sig grundlurad, fastän varningstecknen hela tiden fanns där.

Häri ligger Vigas skicklighet. Att med små medel – han arbetar sparsamt med dialog, uttryck, musik och bakgrundsinformation, och har ett exakt öga för bildkomposition – bygga upp en berättelse vars båge försiktigt spänns till bristningsgränsen framför våra ögon. Sedan släpper han. Stilmedvetet är bara förnamnet.