Fakta: Viva

Genre: Drama

Premiär: 25 november 2016

I rollerna: Héctor Medina, Jorge Perugorría, Luis Alberto García med flera

Regi: Paddy Breathnach

Speltid: 1 timme 40 minuter

Censur: Från 15 år

Betyg: + + +

En försoningshistoria om en far och en son, en komma ut-film om en man som drömmer om att bli dragartist, eller en socialrealistisk Havannaskildring? Den irländske regissören Paddy Breathnach och manusförfattaren Mark O'Halloran har lite svårt att bestämma sig för vad de vill berätta om i "Viva".

Huvudspåret är i sig tillräckligt fängslande. Den unge Jesús (Héctor Medina) får en plötslig ingivelse om att inta scenen på det närbelägna drag-haket. Föreståndarinnan "Mama" (Luis Alberto García) låter sig inte lätt övertalas, men ger Jesús en chans trots att han mest framstår som Bambi på hal is.

Men Jesús, visar det sig, har fler att övertyga: hans far Ángel (Jorge Perugorría) dyker plötsligt upp från ingenstans efter 15 års frånvaro, och ser inte med blida ögon på sonens planer. Den före detta boxaren och fängelsekunden flyttar helt sonika in i Jesús lya och gör klart för honom att det från och med nu är hans regler som gäller. Det blir en tillvaro kantad av arbetslöshet, alkohol och fattigdom.

Och det är bara början. Filmens många sidospår gör att den tappar fokus, och berättelsen tappar dessutom i trovärdighet när den hela tiden ska underbyggas med ytterligare drama.

Det är i stället i den socialrealistiska kontexten som "Viva" finner fotfästet. Filmens andra centralgestalt är nämligen Havanna, en stad som tack vare fint fotoarbete av Cathal Watters skildras som ett slitet smycke, fullt med skavanker men strålande av omisskännlig elegans.

På gatorna i det mindre belevade kvarter där Jesús bor drömmer de unga om Miami eller Barcelona. Det är, förstår man, fruktlösa drömmar – men i "Viva" tillåts de leva vidare. Det är den hoppfulla naivismen i kombination med filmens vemodiga klangbotten som gör att man förlåter "Viva" för dess många skönhetsfläckar.