Det är fyra år sedan Agnes Carlsson, 24, släppte ett album. När musikvideon till första singeln ”One last time” från hennes nya skiva kom i maj visade hon en ny sida av sig själv. Popsångerskan gör utmanande rörelser liggandes på ett golv och står med naken överkropp på en strand där hon vänslas med en kille. Själv säger hon att hon förändrats mycket på de fyra senaste åren och att det avspeglas i hennes musik. 

När det var dags att spåna idéer till omslaget till nya skivan ”Veritas” satte sig Agnes Carlsson, 24, ned med fotografen Fredrik Etoall. Hon var på det klara med att hon ville att omslaget skulle utstråla en krock mellan mjukt och hårt. 

– Jag är ingen ängel, jag kan vara skitjobbig och skitsur, säger hon.

Då kläckte Fredrik Etoall idén att projicera en porträttbild på Agnes på hennes nakna kropp. 

– Alla har både onda och goda sidor men vissa sidor kommer fram mer. Det är kul att med omslaget visa att allt inte är perfekt, säger hon och fortsätter:

– Som låten ”All I want is you” kan man ta som en kärlekslåt eller som att en person blir helt besatt. Omslaget ska illustrera det mjuka mot det hårda. Jag tycker att mitt ansikte som tittar rakt fram ser läskigt ut. Det är konstigt att täcka sig själv med sig själv. 

Vad tycker du om resultatet?

– Jag är jättenöjd, läpparna ser nästan målade ut. Jag var naken och vi projicerade mitt ansikte mot en vägg. Det var ett jäkla meck att få läpparna så att de täckte brösten men jag hade en massa folk där som såg till att det blev så, säger hon.

Det måste ha varit en ganska udda situation?
– Haha, ja, folk satt ner och tittade på mina bröst med koncentrerad blick.

Agnes Carlsson har tillbringat dagen i en fönsterlös replokal i Fryshuset. Här har hon övat in nya låtar som hon ska framföra på releasefesten. 

Nu sitter hon vid ett bord och berättar att det klubbiga albumet ”Veritas” – som betyder ”sanning” på latin – handlar om att vara sann mot sig själv och följa sin magkänsla.  

När följde du den senast?
– I morse när den sa att vi måste ändra lite i framträdandet, säger hon med ett skratt.  

Det är fyra år sedan Agnes Carlsson släppte sin tredje skiva ”Dance love pop”. Sedan dess har hon lanserats utomlands, toppat amerikanska Billboardlistans dance chart och Svensktoppen samt sjungit på kronprinsessan Victoria och prins Daniels bröllop.  

När hon började arbeta på album nummer fyra ville hennes amerikanska skivbolag Interscope att hon skulle skriva låtarna i Los Angeles men Agnes Carlsson kände inte att hon hittade rätt samarbetspartners där. Istället åkte hon hem och samarbetade med bland andra Sharon Vaughn – som varit med och skrivit hiten ”Release me” –, Patrik Berger – som jobbat med Robyn – och Jonas Quant – som varit medproducent till brittiska Hurts album ”Happiness”.

– Jag har inspirerats av 80- och 90-talsmusik med de typiska trummorna och att våga göra stora refränger utan att skämmas. Det var så jag hittade Jonas Quant, säger Agnes Carlsson.

Hon pratar gärna om allt som handlar om hennes karriär men så fort frågorna närmar sig det privata blir svaren korta ”det är för privat”. 

– Min största skräck är att vara känd utan att vara känd för något. Om jag syns i media är det för att jag brinner för något. Som när jag uppträdde på Pride, då gjorde jag intervjuer. Jag känner inget behov av att prata om mig själv i andra sammanhang, säger hon.

I höst ska Agnes Carlsson åka ut på en Sverigeturné. Sedan ska albumet lanseras i Skandinavien, Europa och sist i USA.

Vad är den största skillnaden för dig med att vara artist i Sverige mot i USA?
– I USA är det väldigt hierarkiskt. Är du artist så behöver du inte lyfta på fingret förrän det står ett glas vatten bredvid dig, allt fixas och donas runt en. Det är speciellt och som svensk är man ovan vid det. Jag kan sitta och fnissa åt hur uppassande folk är, säger Agnes Carlsson.

Kommer du att flytta till USA?
– Om jag känner att ”nu går det skitbra där borta” är jag öppen för att röra på mig.