Fakta: Yvonne Lombard

Född: 1929. Kallas Vonna av de äldsta vännerna.

Familj: Fem barn.

Bor: I Stockholms city.

Roller: Sökte in till Dramatens elevskola på uppmaning av Max von Sydow. Gick från Dramaten till Stockholms stadsteater 1960. Har gjort roller i 36 filmer och 3 tv-serier, 12 roller på Dramaten och 73 på Stockholms stadsteater. Har trots detta inte spelat någon av Strindbergs karaktärsroller, vilket hon tycker är synd. Hon hade gärna gjort någon av hans elaka fruar.

Fakta: Meta Velander

Född: 1924 som Eva Margareta.

Familj: Två barn.

Bor: I Djursholm.

Roller: Efter Dramatens elevskola jobbade hon först på Dramaten, sedan Uppsala Stadsteater innan hon kom till Stockholms stadsteater 1960. Har gjort roller i 26 filmer, 23 tv-serier, 17 roller på Dramaten och 90 på Stockholms stadsteater, men har trots sin fallenhet för vers bara spelat Shakespeare en gång.

Vi träffas mitt i asfalten. En av medarbetarna på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm frågar artigt: "vatten eller kaffe?"

– Bara kärlek, säger Yvonne Lombard, 87 år.

Ena benet lägger hon upp på soffbordet. Hon har ont, ser dåligt och går med ledsagare. Men för teaterpubliken är hon skarpsynt, lättrörlig och ålderslös, även i den senaste rollen som farmor i "Farmor och vår herre", hennes största teaterläxa hittills. Den tunga tröttheten efter varje föreställningen märks inte. Nu gruvar hon sig för ett smärtsamt avsked.

– Det är svårt att släppa roller som man tycker om. För mig är det en begravning, ett dödsfall, jag är så sorgsen. Jag kommer aldrig mer att vara som hon, tänka som hon, för mig är det en identifikation som är blodig.

Ändå är farmor bitter och har gjort så mycket dumt.

– Jo, men hon har varit med mig så länge, jag känner henne så väl.

Virvlar fram

Meta Velander, 91, som gör pigan Emma, virvlar fram på scen, trots – eller kanske just därför – att hon spelar gammal. Till vardags har hon svårt att gå.

Efter 70 har de gjort några av sina starkaste rolltolkningar och fått sin finaste kritik. "Konst består av ackumulerad erfarenhet" skrev Svenska Dagbladets Lars Ring i sin recension av "Farmor och vår herre", en uppsättning som de båda trodde var deras sista.

Först 2001 började de spela mot varandra på riktigt. De är som Helan och Halvan, enligt Yvonne Lombard, som ibland tycker att det blivit lite för mycket.

I 15 år har de delat loge men aldrig på allvar umgåtts privat. De munhuggs som ett äkta par och har olika syn på sitt arbete. Men de ringer varandra ofta och den uppriktiga och raka kommunikationen, även under en timmes intervju, vittnar om djup tillgivenhet.

Ingen räds

Ingen av dem räds tanken på att dö på scenen. Det gjorde ju Molière, framhåller Lombard.

– Det är det fler som gjort, det är väl en baggis om det sker på scenen eller någon annanstans, säger Meta Velander.

När hon blev änka för ett och ett halvt år sedan skulle hon spela Alice vars man just dött i lunginflammation och hjärtsvikt, vilket var precis vad som drabbade Meta Velanders man, Ingvar Kjellson, några veckor före premiären. Pjäsen, Margareta Garpes "Alla dagar och alla nätter", började med en begravning.

– Jag sade att jag inte kunde göra det, men Margareta Garpe ringde och övertalade mig och det är jag väldigt tacksam över.

Meta Velander skiljde på Alices man och sin egen, även om hon kände viss ångest över tanken på att själv få en stroke precis som Alice.

Använde sorgen

Yvonne Lombard gjorde tvärtom. När hennes man, Lennart Hellsing gick bort för ett halvår sedan, använde hon sig av sin egen sorg i föreställningen. "Våga inte dö på mig, du är ett kräk om du gör det" skriker farmor till sin man. "Vem ska man tala med när ens man är död" funderar hon högt.

– Då tog det en stund för mig innan jag kunde fortsätta, för då var det Lennart som var död, i tanken. Mig har det hjälpt kolossalt mycket att spela, jag har haft farmor i mitt hjärta. Men i sommar ska jag ut på landet, och då kommer Lennart igen, det blir svårt.

Från och med september ska de båda orientera sig i livets mörker med hjälp av Kristina Lugn. Vera och Bricken jobbar på samma skola, är intresserade av samma man, men träffas bara på nätterna när de båda irrar omkring i jakt på mening i en smått absurdistisk pjäs som har beskrivits som en kvinnlig "I väntan på Godot".

"Sexuellt snack"

Kristina Lugn skrev den för Pernilla August och Lena Endre, då 40 och 45.

– Jag jagar upp mig över allt det här sexuella snacket. Det får vi inte stryka, men det känns jobbigt när man är 91. Det stämmer inte, säger Meta Velander.

– Det är fruktansvärt välskrivet, säger Yvonne Lombard.

De fortsätter på teaterscenen så länge publiken vill se dem. Premiärbiljetterna i december är redan slutsålda.

– Man vet ju inte om man lever ens, snacka om framtiden, ha ha, säger Meta Velander.

– Usch, säger Yvonne Lombard.

Nu ska hon till apoteket och bunkra mediciner inför semestern. Sedan ska hon äta glass.