Artist: Erik Hassle
Skiva: Hassle

Nej, jag fattar inte. Vare sig den stora hajpen eller liknelserna med Robbie Williams. Jag är beredd att hålla med om att Hassle kan sjunga och att melodierna fastnar ganska lätt, och bara där är ju två skillnader mot entertainern Williams. Men det tråkiga med melodierna är att de känns lite kalkylerade.

Jag hör inte tillräckligt mycket hjärta ens där han sjunger om det.

Det är svensk soulpop som om den hade sjungits av, säg, Agnes i stället för en blek kille med spektakulärt hår – vilket den mycket väl kunde ha gjort – inte väckt tillnärmelsevis lika mycket uppståndelse.

Nu börjar det här likna en sågning, men det är det inte. Det är bara en reaktion på allt väsen över en helt okej men trots allt ganska genomsnittlig debutskiva.

Självklart sound

Artist: Xx
Skiva: Xx

De är nitton år. Ålder är bara en siffra, men den går inte att undkomma efter­som de låter så självklara utan att vara jobbigt brådmogna.

Fyra tonåringar från London med flicka-pojke på omslingrad sång inleder efter introt med basgångar från Glasvegas ”Geraldine” och fortsätter sedan att över­tyga med små medel och en ljudbild som emellanåt påminner om Chris Isaaks "Wicked game".

Som små noveller

Artist: Richmond Fontaine
Skiva: We used to think the freeway sounded like a river

Deckarförfattaren George Pelecanos har rosat sångaren Willy Vlautins romaner och liknat dem vid ”proletariat noir”. Hans lågmälda, vemodiga americana kan beskrivas på samma sätt.

Med Richmond Fontaine gör han novellartade låtar om människor som lever på gränsen till sammanbrott på samhällets skuggsida. Inte så originellt, men trovärdigt, gripande och riktigt höstdeppigt bra.

Kafkaartad mardröm

Artist: Sparks
Skiva: The seduction of Ingmar Bergman

Kul radiomusikal med amerikanska kultduon Sparks, som hade sin största hit för 25 år sedan med ”This town ain’t big enough for both of us”. De gör en karikatyr av Bergman (Jan Malmsjö), konstnärssjälen som dras in i en Kafkaartad mar­dröm när Hollywood vill åt hans talang.

Den roliga bland­ningen av Sparkspop och Brecht & Weill-pastischer borde förstås iscen-sättas med de medverkande Dramatenstjärnorna.

Skön mörk stämma

Artist: Soulsavers
Skiva: Broken

På tredje albumet fortsätter Soulsavers att mixa traditionsenlig gospel och blues med electronica. Med blandat resultat.

Både Mike Patton (Faith No More), Gibby Haynes (Butthole Surfers) och Jason Pierce (Spiritualized) gästar skivan men liksom på förra släppet är det Mark Lanegans mörka stäm­ma som har huvudrollen. Sång­aren gör bland annat en fantastisk tolkning av Will Oldhams ”You will miss me when I burn”.