Två år efter ”Muhammedkarikatyrerna” i Jyllands-Posten sluter tv-bolag och tidningar upp bakom den danska dagstidningen och försvarar publiceringen, i demokratins och yttrandefrihetens namn.

Det sker bland annat genom dokumentären ”Muhammedteckningarna”. I filmen söker den danske journalisten Karsten Kjær upp olika muslimska ledare för att få en förklaring till de våldsamma reaktionerna.
Filmen ger bilden av att okunniga människor utnyttjats och manipulerats av politiska skäl. Ett annat svar är att vår demokrati är oförenlig med islam.

Ambassader sattes i brand och människor dödades. Kan du förstå protesterna?
– Nej, jag förstår inte varför teckningarna skulle vara så upprörande att de rättfärdigar det. Jag tycker inte att de förolämpar någon profet, men man kan tolka en bild på tusen olika sätt.

Den ende som erkänner sin roll i protesterna är en gammal yrkesdemonstrant i Iran. Han hade å andra sidan aldrig sett teckningarna.
– Jag tror det är fallet för 95 procent – kanske mer – av alla demonstranter. Hur skulle de kunna ha sett dem? Det blev en hörsägen, ett bra tema för mullorna i fredagsbönerna – och folk reagerade på vad de hörde.

Men det var kanske mer en reaktion mot väst än mot teckningarna i sig?
– Ja, man måste se det här i ett större perspektiv. Folk attackerade ju alla möjliga slags västerländska företag. Det var en liten händelse som utlöste en större reaktion. Jag vill inte jämföra med skotten i Sarajevo som startade första världskriget, men det visar att en liten droppe kan få bägaren att rinna över.

Nu är det Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund som väcker vrede.
– Det ser ut som en repris på det som hände i Danmark, men är väldigt annorlunda. Det är ju en överlagd provokation, vilket inte var fallet med Jyllands-Posten.

Vad kan vi lära oss av de danska erfarenheterna?
– Se upp för politisk korrekthet, som tenderar att styra över frihet och förnuft. Det är ett väldigt farligt djur, som kan dyka upp i många olika skepnader och som spelade en viktig roll i utvecklingen här. Vi ska inte akta oss för att bli skrämda utan stå upp för det vi tror på.