Fakta: Timothy Snyder

Timothy Snyder, född 1969, är professor i historia vid Yale University i USA. Han har mottagit en rad priser för sina skildringar av den europeiska 1900-talshistorien.

Hans förra bok, "Den blodiga jorden", handlade om de länder och regioner i Europa som hamnade i skruvstädet mellan Hitler och Stalin mellan 1933 och 1945. Den nya boken "Den svarta jorden" handlar specifikt om Förintelsen och vad som gjorde den möjlig. Den har väckt stor uppmärksamhet i de engelskspråkiga länderna och även i Tyskland.

Källa: Albert Bonniers förlag

Det hävdas i en ny bok, "Den svarta jorden – Förintelsen som historia och varning", av Timothy Snyder, professor i historia vid Yale University i USA.

– Jag säger inte att historien kommer att upprepa sig. Men det är uppenbart att vi är på väg åt fel håll. Tankemönstren som gav upphov till Förintelsen är på väg tillbaka, säger Snyder.

I grunden är boken en redogörelse för de fasansfulla åren mellan 1941 och 1944 då fem och en halv miljon judar, plus miljontals andra människor, mördades i östra Europa.

Detta är en bekant epok. Men boken innehåller flera överraskande slutsatser. För de flesta av oss är Förintelsen förknippad med gaskamrarna i Auschwitz. Enligt Snyder var dock Auschwitz en ganska udda företeelse.

– De flesta judar sköts och slängdes i massgravar på östfronten. En mindre andel dödades i Auschwitz, säger han.

Mördarna var många

Han anser att Auschwitz, paradoxalt nog, gjorde det lättare för tyskarna att hantera landets skuld efter kriget. Mördarna var relativt få och morden utfördes i skymundan på en avlägsen plats.

– Det som är viktigast att förstå är inte gaskamrarna utan masskjutningarna på östfronten. De utfördes av soldater och polismän. Hundratusentals vanliga tyskar deltog i mördandet, de flesta utan att tveka, säger Snyder.

Det är detta faktum som vi borde begrunda, menar han. Hitler visade att det var fullt möjligt att få vanliga människor att bli massmördare.

Snyder kommer också med flera överraskande slutsatser om själva personen Hitler och dennes ideologi. Han hävdar exempelvis att Hitler inte var nationalist.

Ekologisk anarkism

– Hitlers ideologi kan beskrivas som ekologisk anarkism. Allt bestäms av den ständiga kampen om utrymme. Rasen är det enda som betyder något, inte nationen. Allt prat om godhet och moral är ett påhitt av judarna och mot naturens ordning, enligt Hitler.

– Av detta följer, enligt Hitler, att tyskarna borde erövra så mycket land som möjligt, och döda så många judar som möjligt, säger Snyder.

Han påpekar att Hitler först såg Sovjetunionen som en judisk stat. Men när Röda armén inte gick att besegra ändrade han uppfattning och erkände att det var en rysk stat. Samtidigt accepterade han mentalt att ryssarna till slut stod som vinnare i kriget.

– Han hoppades givetvis att tyskarna skulle vinna, men om ryssarna vann var det också i sin ordning. De hade helt enkelt visat sig vara starkast i kampen om utrymmet, vilket var vad som räknades. Han accepterade historiens dom, säger Snyder.

– Han såg sig ändå som en vinnare. Han hade dödat fem och en halv miljon judar. Det var en seger för honom.

Krossade stater

För att lyckas med detta var det nödvändigt att först slå sönder flera länder – Polen, Sovjet – och göra dem till laglöst land.

– Förintelsen kunde bara äga rum där staterna krossats. Vi tenderar att se historien i termer av ont och gott. Men en dålig regim är bättre än ingen regim alls, säger Snyder.

Han påpekar att stater är mer sårbara än vi tror och varnar för en nedmontering av EU eftersom han anser att EU, tvärsemot vad dagens populister påstår, är garanten för länderna i Europa.

Hitler bars fram av tre tankeströmningar, och en av dessa var att enskilda länder saknar värde och bör nedmonteras. De två andra var antiglobalisering och ekologisk panik – det vill säga idén om att börja konkurrera om utrymme.

– När alla tre idéerna sammanfaller är vi ute på mycket farliga vägar, säger Snyder.