Hur mycket av dig i ”Svenska Hollywoodfruar” är skådespel och hur mycket är den riktiga Gunilla Persson?
– Allt är den riktiga Gunilla. Hundra procent. 

Du säger att du är mest känd bland Hollywoodfruarna. Är det så viktigt att vara känd för dig att det inte spelar någon roll om du är ökänd?
– Jag är inte ökänd, jag fick dubbellöpsedlar. Tidigare är det bara kungen och några namnkunniga politiker som fått det. Det finns ingen möjlighet att jag blir ökänd eftersom inget jag gör skulle kunna få mig att bli det. 

Är det dina egna drömmar om att bli känd som du nu försöker leva ut genom din dotter Erika? 
– Nej, inte alls. När man upptäcker att ett barn har en otroligt stor begåvning och inte får fram talangen så gör man barnet en otjänst med att inte föra fram det. Det har ingenting med mig att göra. Jag har aldrig haft några som helst drömmar om att bli sångerska, till exempel. Så jag förstår inte kritiken och vad jag gjort för att förtjäna den. 

Hur många kända män har du haft?
– Oj, jag har inte räknat. Men det är väl tre stycken: Corbin Bernsen när han var som hetast med ”Lagens änglar”, Prins Albert och Lasse Hallström. En gång när jag skulle på en galamiddag med Lasse Hallström hade jag bjudit dit ytterligare två män; Ambassadör Francis Kellogg och Patric Ellis. Ingen av dem visste att jag bjudit dit fler. De var inte så nöjda när de märkte det kan jag säga. Tyvärr slutade det med att jag valde fel man. Hade jag valt Lasse Hallström hade jag varit lycklig nu och hade jag valt ambassadör Kellogg hade jag varit rik. 

Du har sagt att du träffade Prins Albert av Monaco precis innan du blev gravid. Syftar du på att han kan vara pappa till Erika?  
– Absolut inte. Det är helt omöjligt att han skulle vara far till Erika. Skulle jag påstå det kommer furstendömet efter mig (skratt). 

Vad är det bästa med att ha blivit rikskänd?  
– Jag har alltid hoppats på att få bli känd och har förberett mig länge. Både med teater och genom att se till att jag kan föra mig i tal och skrift. Men sedan gjorde jag ingenting åt det. När jag väl fick chansen kunde jag löpa hela linan ut. Så det här är en dröm som gick i uppfyllelse. Nu kan jag göra allt jag vill, som att skriva en bok – och få folk att köpa den. I framtiden vill jag hjälpa folk, kanske genom ett samhällsdebatt-program. Då skulle jag ha slagit det där ålderdomshemmet, Carema, i skallen. 

När grät du senast för att du var ledsen?  
– I måndags. Jag åkte till ett åldersdomshem i Norrköping för att hälsa på min moster. Då visade det sig att hon sitter där helt övergiven. Jag blev uppriven och ville inte visa hur mycket jag grät så jag gömde mig i badrummet. Men det var svårt att lämna henne där. I framtiden vill jag ta med henne hem till mig i Los Angeles. 

Flera manliga vänner till dig har synts i programmet. Har du många väninnor?    
– Ja, absolut, det finns inga problem för mig att umgås med kvinnor. Jag har mer väninnor än manliga vänner. 

Du verkar ha lätt för att tappa humöret. Är anger management något för dig?   
– Nej, varför skulle jag ha det för? Jag har ju skäl till att bli arg. Det är skillnad om man blir arg för vad som helst. Jag tycker inte man ska undertrycka ilska, men man ska behärska den. När jag har svårt att göra det är när någon behandlar min mamma illa. Sist fick jag ett utbrott som nästan var värre än den där isländska vulkanen. 

Vad är det sämsta med att ha dig som flickvän?  
– Det finns ingenting som är dåligt med att mig som flickvän. Jag är lojal, ärlig och skulle aldrig svika någon.