Fakta: Josefin Olevik

Född: 1977 i Falun

Bor: I Stockholm

Familj: Sonen Abbe, 3,5 år och en storfamilj bestående av familj och vänner.

Gör: Journalist och författare. Skriver för bland annat Fokus, Svenska Dagbladet och Vi. Har tidigare skrivit böckerna "På djupt vatten – att lära sig simma", "Campingland: en berättelse om flintastek, flukthål och förtältsromantik" och "Singel i Tokyo".

Läser just nu: "Att begrava en ängel". En samling ryska kärleksnoveller sammanställd av Kristina Rotkirch.

Favoritbok: "Hundra år av ensamhet" av Gabriel García Márquez. Och "Maken" av Gun-Britt Sundström, "en livsvisdomsbok som man läser lite olika beroende på ålder och vad man har för sig just då, men som alltid är givande".

Aktuell: Med "Den befriade familjen"

Det är sportlov och i en stuga vid Grövelsjön i norra Dalarna huserar 9 barn och 15 vuxna, den yngsta är 2 år, den äldsta 70 år. Författaren och journalisten Josefin Olevik har varit här i stort sett varje år sedan barnsben, tillsammans med delar av sin familj och vänner. De hjälps åt att passa varandras barn, gör skidturer ihop och på kvällarna har de matlag. Numera är Josefin Oleviks son, Abbe 3,5 år, också med. Han har feber och måste vara inomhus. Hennes mamma ska passa honom en stund så att Josefin kan ge sig ut i skidspåret.

– Kanske har min egen uppväxt med skilda föräldrar och loven här i stugan i Grövelsjön, där vi har varit som en stor familj, bidragit till mitt beslut att skaffa barn på egen hand, resonerar Josefin Olevik.

Befriad från normer

Hon var inte helt säker på att hon skulle genomföra det när hon åkte till kliniken i Danmark för insemination. Nu är hon en lycklig mamma, berättar hon. Hon är ensamstående, men inte ensam. Josefin och Abbe är också en del av en storfamilj där såväl familj som vänner ingår och ger varandra stöd och hjälp.

I "Den befriade familjen" vänder Josefin Olevik ut och in på familjebegreppet. Hon redogör för olika typer av familjekonstellationer, synen på ensamstående föräldrar förr och i dag och olika reaktioner på ensamstående mammor. Statistik och historiska fakta varvas med berättelser om andra som har valt att skaffa barn på ett icke–traditionellt sätt. Hennes egen berättelse och tankar är insprängda i boken och ger handlingen liv. Josefin Olevik beskriver hur hon som 17-åring skrev ett brev till sig själv där hon hoppades på att hitta den stora kärleken, om kraschade förhållanden och drömmar som spricker, och hur hon slutligen åkte till Köpenhamn för insemination. Titeln anspelar på Alva Myrdals tankar om den befriade kvinnan. För Josefin Olevik handlar det om att befria sig själv och andra från förväntningar och normer.

– Det var ett jobbigt steg att ta, men när jag väl gjorde det var det en otrolig lättnad. Det hade varit så mycket blod, svett och tårar för att försöka uppnå drömmen om familjen. Man blir mycket friare när man vågar tänka att saker kan lösas på andra sätt än vad man föreställt sig och att det kan bli bra ändå. Det har gjort något med min syn på livet.

Giltig familj

Fram till nu har singelkvinnor inte kunnat skaffa barn på egen hand i Sverige utan fått vända sig till kliniker i Danmark eller andra länder. Men staten har ändå gjort föräldraskapet möjligt för en kvinna som har valt att inseminera sig utomlands genom att ge henne samma rätt till exempelvis föräldraledighet, barnbidrag och vabbdagar som andra föräldrar. Den 1 april börjar en ny lag gälla som ger även ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning. Josefin Olevik tycker att det är bra, inte minst av praktiska skäl, men trodde inte att beslutet skulle spela så stor roll för henne personligen som det faktiskt gör.

– Jag trodde inte att det skulle betyda så mycket, men det känns som att vi har blivit godkända. Vi blev över en natt giltiga när beslutet togs och nu är vi en sanktionerad familj. Det finns något symboliskt viktigt i att staten ser en som en fullgod familj som den tror på och är beredd att stötta.

Josefin Olevik hoppas att hennes bok ska vara till nytta för andra i samma situation, men också leda till diskussioner som är större än hennes berättelse. Hon vill lyfta frågan om värderingar knutna till familjen och vänder sig till alla som har, eller funderar på, att skaffa någon form av familj.

– Först kändes det olustigt att ta in min egen berättelse i boken men så tänkte jag att jag sitter på en erfarenhet som många andra funderar över, och som dessutom är väldigt positiv. Jag önskar att andra i min situation vågar göra samma sak.