Fakta: Karin Franz Körlof

Född 1986. Uppvuxen i Ytterby, Kungälv.

Utbildad vid Stockholms Dramatiska Högskola. Hon har bland annat regisserat tre kortfilmer, skrivit och spelat i monologföreställningen "Barbienazisten" och medverkat i tv-serien "Blå ögon".

"Den allvarsamma leken", regisserad av Pernilla August och med manus av Lone Scherfig, har svensk biopremiär den 9 september.

Karin Franz Körlof varnar för sitt vänsteröga. Det börjar nämligen rycka ohämmat ibland.

Det är inget som märks av när vi börjar tala om hennes första stora filmroll, den som Lydia Stille i Pernilla Augusts bioaktuella film "Den allvarsamma leken".

Tredje filmatiseringen

Det är tredje gången det görs film av Hjalmar Söderbergs bokklassiker om den bitterljuva kärleken mellan konstnärsdottern Lydia Stille och klassresenären Arvid Stjärnblom. Tidigare har storheter som Viveca Lindfors och Lil Terselius spelat rollen som Karin Franz Karlöf nu axlar.

Om hon har varit nervös inför långfilmsdebuten märks det inte av. Men Karin Franz Karlöf är också utbildad skådespelare och dramatiker och har arbetat inom teatern i flera år.

Hon talar varmt om inspelningsarbetet och Pernilla Augusts personregi.

– Pernilla är otroligt tillåtande som regissör. Hon vet hur lätt man kan kväva en skådespelares kreativitet och bekvämlighet bara genom att till exempel sätta upp tejpbitar på golvet eller korta upp scenerna, säger Karin Franz Karlöf. Hon sitter på ett av Malmös tjusigare hotell och fingrar lite förtjust på en skirt ljusblå Ostindiakopp.

Följsam kamera

Karin Franz Karlöf målar en dramatisk kurva i luften med händerna för att beskriva skillnaden mellan att kunna bottna i en scen och att försöka återskapa stympade bitar av samma scen.

– Där hjälpte det att Erik Molberg Hansen, filmens fotograf, bara lät kameran svepa med hela tiden. Man kunde aldrig vara säker på att man inte var i bild utan kände sig hela tiden i stunden, i scenen. Det blir ett samspel, säger hon.

Förståelse för kvinnorna

I Pernilla Augusts film ges kvinnorna mer spelrum än i romanen.

– Här följer vi Lydia och Dagmar och deras känslor inför allt som händer. Det är inte bara genom Arvid historien berättas, utan man får en större förståelse för kvinnorna. De har sina resor – som inte finns på samma sätt i boken.

Karin Franz Körlof beskriver en målning som Lydia Stille ger till Arvid Stjärnblom. Det är en liten målning, knappt en handflata stor, men en tydlig metafor.

– Lydia är en kvinna som längtar efter frihet, men ganska outtalat. Det är väldigt fint både i boken och filmen att hon har den här akvarellmålningen som på något sätt blir en symbol för friheten.

Karin Franz Körlof uppskattar hur filmens Lydia Stille, trots att hon i sitt liv hela tiden måste förhålla sig till män, ändå lyckas navigera sig fram till sin egen kärna.

– Jag tycker att komplexiteten som finns i rollen är väldigt fin. Lydia är en verklig person på det sättet, hon är inte en stereotyp.